Man ska inte slarva

I förra veckan var jag till VC för att ta de årliga proverna som vi överviktsopererade ska ta. Jag var helt säker på att allt skulle vara ok men tji fick jag. Hb, alltså blodvärdet, och järndepåerna var alldeles för låga. Jag har ett förhöjt homocystein värde, det mäter funktionen av B12, när homocysteinvärdet är förhöjt förklarade läkarn det med att B12-vitaminerna är på fikarast allihop. Dessutom ligger jag precis på gränsen vad det gäller B12. Får jag inte upp värdena med tabletter inom en snar framtid kommer det bli injektioner. Jag har inte ätit mina vitaminer som jag ska så att värdena är dåliga är väl egentligen inte alls konstigt. Med det sagt, slarva inte med vitaminerna, förr eller senare sjunker de i botten och då mår man inte bra. Framförallt homocysteinet kan vara anledningen till min ledvärk. Nu tog han inte ens prov på D-vitaminet men risken är ju ganska stor att jag ligger för lågt även där. Så ja, ni som gjort en överviktsoperation, slarva inte med era vitaminer!

Idag har min lilla groda och jag varit och simmat. 9 dyk fick hon göra och för varje gång gick det bättre och bättre! 😊 Hon är så otroligt duktig och jag blir så stolt. ❤️ Hon har kommit på ett eget sätt att ta sig fram istället för att krypa, hon ligger på rygg och skjuter ifrån med fötterna, det går snabbt och hon kommer dit hon ska 😂 Lilla sötnöten. Alla framsteg, all kärlek, all glädje, all frustration ja allt gör mig hel och komplett. Det är verkligen kärlek i dess renaste form ❤️❤️❤️

Annonser

Vilken helg

Vi fick så otroligt mycket gjort här hemma i helgen. Såna där saker som har ögat och skavt sen vi flyttade in. Överallt fanns gardinfästen uppsatta, utom i sovrummet. Så hittills har vi inte haft några gardiner där, men nu har vi! 😊 I vardagsrummet fanns ingen krok till lampa i taket. Men i helgen fixade vi det så äntligen har vi taklampa där 😍 Nu går ju ljuskällor att fixa utan taklampa men jag kan lova att det var en klar förbättring! Taklampor bytte plats hejvilt och bra blev det. 😊 nu är det bara grodans och mina kläder som ska sorteras och säljas/skänkas. Den där lilla damen växer liksom ur sina kläder på något konstigt vis 🙄

Jag har så smått kommit igång med kroppen igen. Promenader varje dag och hemmaträning! Är absolut inte ute efter några extrema resultat utan jag måste bara komma igång både för min och grodans skull. Jag bara måste få beklaga mig lite över alla dessa människor som gör en gastric bypass och sedan tror att man inte behöver underhålla det eller ändra livsstil. Jag har sagt det så många gånger förut och säger det igen. Operationen är enbart ett verktyg! Det är en livsstilsförändring som krävs och ett verktyg som behöver skötas om resten av livet för att det ska funka! Därför måste man ta reda på anledningen till varför man gömt sig bakom övervikten/fetman och jobba med det! Visst kan man skylla på en det ena, en det andra. Men jag har också PCOS, visst har jag haft bekymret med att inte kunna äta och det blur man inte tjock av men sen måste man ju faktiskt fundera på vad som stoppas i munnen. Nåja, jag ger mig nu! 😉

Operationen är gjord

I går kom jag till kirurgmottagningen strax innan 9 för att bli inlagd på dagavdelningen. Det var dags för operation. När jag väl kom in vid 10 fick jag byta om och dropp blev satt sedan var det en låååång väntan. Vid 14 blev jag ivägrullad till op. Personalen var helt fantastiska och tog så väl hand om mig! Strax efter 17 kom jag till uppvaket och som vanligt hade jag väldigt ont när jag vaknade. Blev kvar där till ca 19 då jag fick komma upp på avdelningen jag ligger nu. Sköterskan jag pratade med här i går kväll berättade att jag bl.a. hade sammanväxningar i magen som hade åtgärdats men att det även var mer åtgärder som Torsten kommer prata om på ronden. Jag är ordinerad endast klara vätskor till att börja med och jag måste ta det väldigt lugnt så på något sätt känns det som om han fick göra om delar av op som han pratade om på inskrivningen, men vi får se vad han säger när han kommer. Jag är så oändligt tacksam att det var just Torsten som tagit hand om mig och ännu mer tacksam över att jag faktiskt inte är galen och knäpp utan att det fanns saker att åtgärda! Jag har haft väldigt svårt att sova i natt men jag tror bestämt att smärtlindringen börjar göra nytta nu så kanske att jag kan sova några timmar. 

Någon quiqfix är verkligen inte en gastric bypass trots att väldigt många verkar tro det. Jag har skrivit det förut men skriver det igen. För mig handlade inte operationen om att bli smal. Jag valde att göra op eftersom jag har PCOS och endometrios och skulle behöva hjälp att bli gravid, nu kom det ju av sig själv ändå 🙏. Jag medicinerade för högt blodtryck och insulinresistens vilket jag kunde sluta med efter op. Jag har varit smal i perioder men då har jag tränat 7 dagar i veckan och ändå bara kunnat äta minimalt med mat vilket till stor del på PCOS:en. Att jag blev smal på kuppen var bra ett enormt plus för mig. Jag gjorde op i oktober 2014 och den 12 december fick jag mitt första tarmvred, tack och lov löste det sig själv så jag behövde aldrig någon operation då men många timmar på akuten och en skiktröntgen. Efter drygt sex månader hade jag gått ner över 30 kg men jag levde också på digestivekex och piggelin. Det var det enda jag kunde äta utan att få ont. Min psykolog såg till så jag blev akutopererad och då slöts en slits som hade gått upp och den orsakade med största sannolikhet små tarmvred varje gång jag åt eller drack. Jag blev bättre och kunde börja äta och dricka igen! Den sommaren mådde jag faktiskt riktigt bra. På hösten började dock allt ta fart igen. Jag hade mycket smärtor och fick svårare och svårare att äta och vikten gick stadigt neråt. Efter ett besök på VC fick jag remiss till kirurgen på Sahlgrenska. I juni 2016 kom jag dit första gången och hade jag inte då varit gravid så hade jag reopererats redan då. Men gravid var jag och grodan såg till att ta den näringen hon behövde och graviditeten flöt på över förväntan! ❤️ Vid återbesöket i november bestämdes att jag skulle komma tillbaka på ett nytt besök i januari/februari för ny bedömning och planering av op. Det drog ut lite på tiden men i april var det dags och det var nog det absolut kortaste läkarbesök jag varit på. Hade inte jag frågat när operationen kunde tänkas bli av hade besöket blivit ännu kortare. Passageröntgen gjordes utan fynd och ja, här ligger jag nu reopererad och sammanväxningar och något mer är åtgärdat. Nu hopps jag bara på att allt blir ok så jag kan börja äta igen! Å kanske, kanske kan jag slippa de ständiga hypoglykemiattackerna! Smal har jag blivit förvisso men jag har långt ifrån mått bra. 

Om ni bara visste hur enormt mycket jag saknar min lilla groda! Min älskade lilla tjej men de kommer och hälsar på mig idag och förhoppningsvis får jag komma hem under morgondagen. 

Helgen som gick var vi hos min mormor. Julia skiner upp som en sol så fort hon ser sin gammelmormor. De har något speciellt ihop de där två. ❤️ Mormors enorma glädje över att grodan faktiskt är här. Nä, för det är verkligen ingen självklarhet att hon finns. Efter alla år av kämpande och försök. Men till slut kom hon, äntligen var det meningen ❤️❤️❤️

Håll en tumme

Idag är det fem månader sedan jag hade Julia på bröstet för första gången. För varje dag som går växer hon och utvecklas mer och mer. ❤️ Mitt lilla hjärtegryn, så enormt efterlängtad och älskad ❤️ 

Om en vecka är jag på plats på kirurgen och kanske är jag nyopererad eller så väntar jag på att få komma in på op. Hur som helst så hoppas jag att Torsten och Hans kan klura ut vad felet är och att jag ska kunna börja äta igen! Till den som tror att en gastric bypass är en quiqfix säger jag bara: TÄNK OM!!! Du behöver ställa om hela ditt leverne, helst ska vi äta 6-8 gånger per dag. Många av oss dumpar på fett och/eller socker, en del av oss kan inte äta kolhydrater överhuvudtaget för då får vi extrema blodsocker fall. Vi är många som lider av reaktiv hypoglykemi vilket innebär att blodsockret sjunker till farligt låga nivåer efter att vi har ätit, OM man nu överhuvudtaget kan äta! Hur många som lider av näringsbrister vill nog inte ens veta… Jo, man ska må bra och kunna äta efter en gastric bypass men tyvärr är komplikationerna många. På ett sätt kan jag ångra operationen. Visst har jag gått ner i vikt och blivit smal men jag mår långt ifrån bra och har ingen energi alls. Nu håller vi tummen för nästa vecka!

I’m back

Hej sötnosar!

Jo, jag är tillbaka och jag lever. Denna höst och vinter har varit allt annat än bra. Men på något märkligt vis står jag alltid kvar och hoppas att livet någon gång kommer att vända och bli bra. Det kan verkligen inte fortsätta så här hela tiden!

Jag bor nu i Göteborg och som det verkar kommer jag bli kvar här. Jag har sökt två utbildningar men den första jag sökte blev det inget av, det var för få sökande tyvärr, så nu håller jag tummen för den att den andra utbildningen startar istället!

Magen bråkar ganska mycket så jag har svårt att äta vilket gör att jag fortfarande går ner i vikt. Totalt sedan start har jag nu gått ner 42,5 kg.  

 På testpilotfronten från #smartson har det varit lugnt sedan Gucci var pilot men igår var det dags igen. Jag fick testa Lotus Biscoff och Findus Falafel. Riktigt goda båda två och kommer absolut köpas igen! 

 

Jo, nu är jag tillbaka så håll i hatten! 😉

Allt och lite till

Nu har snart en vecka till gått sedan jag kom hit till mina underbara vänner. För tillfället bor jag här och det känns riktigt skönt. Jag kan vara mig själv, jag får vara precis hur ledsen eller glad som jag är. Vi gråter och skrattar ihop. Barnen boostar mig med enorma mängder energi och glädje! Att få känna mig behövd och älskad är helt underbart! Barnen vill ha hjälp av mig med läxorna. Maten jag har lagat har varit uppskattad av alla, so far.
J frågade om jag inte skulle hämta Gucci och ha henne hos mig vilket känns väldigt skönt! För mig är det verkligen inte en självklarhet att någon öppnar upp sitt hem på detta sätt för att låta mig bo där. Vem hade trott att det skulle bli så här?
Jag är så oändligt tacksam för att jag får vara hos J, H och barnen! De får mig att orka stå ut och kämpa vidare!
Vet ännu inte hur framtiden kommer se ut men det får visa sig. Just nu tänker jag enbart ta hand om mig själv och försöka må bra.

Veckan som gått har jag legat dunderförkyld. Bättre idag men inte helt ok ännu. Igår tog J hand om mig hela dagen. Fixade varm mjölk med honung, vitaminer, hämtade vatten och kaffe. Jag bara låg i soffan och sov med feber och grym värk i bihålorna.
Idag är J borta men H jobbar hemifrån. Jag är lite piggare men fortfarande hostig, täppt och fruktansvärt trött.
Hoppas dock att jag är piggare i helgen för då ska vi åka till guldgrävarvänner på fest vilket ska bli oerhört trevligt!

Tänkte att jag skulle dela med mig av en före- och efterbild från op! Skriva även med texten som jag delade på Facebook och instagram.
”Till er som kallar GBP för quickfix säger jag bara, lägg ner! Det är ett enormt arbete som måste göras av oss opade!
Nu har jag tappat 40,1 kg, den 29 september är det 1 år sedan flytstart. Resan har verkligen inte varit spikrak och det första 7 månaderna mådde jag illa av allt och hade fruktansvärda smärtor i magen. I slutet av juni lyckades min psykolog övertala kirurgen att hjälpa mig och efter en titthålsop konstaterades att en slits behövde slutas och att den orsakat små tarmvred Varje gång som jag åt eller drack något. Efter den open verkar det gå bättre, även om jag mellan varven får hemska smärtor igen. Viktnedgången är jag mer än nöjd med och tycker mig inte behöva gå ner mer men vi får se var jag slutar! Jag är otroligt tacksam, trots allt, för mitt verktyg som jag fick!”

image

Igår gick ett nytt gästblogginlägg ut på Lev Ditt Liv! Jag är så otroligt stolt över att jag får blogga hos Mia och att jag har fått in henne i mitt liv! Önskar nu bara att allt ordnar till sig runt omkring så att jag kan orka ta tag i allt som hon ska få hjälpa mig med! Att ändra livsstil och få den hållbar är inte alltid så lätt.

Jag bet i det sura äpplet

Idag tog jag mod till mig och ringde till kirurgen som opererade mig i höstas.
Jag hade lite frågor och funderingar om all smärta och illamåendet.
Han sa att han trodde, efter min beskrivning, att det mycket väl kunde vara något problem med den andra skarven som ansluter till den ”gamla” magsäcken. Jag ska få prova en kramplösande medicin i sommar och hjälper inte den så ska jag till Motala i augusti för att öppnas upp och bli kontrollerad. Det skulle eventuellt även kunna vara knickbildning men han ville inte säga något eftersom han inte har gjort någon undersökning ännu.
Han ville också att jag kollar upp om jag har gallsten så jag ska försöka få remiss till ett ultraljud på gallan.
Fortsättning lär följa!

Han var dock mer än nöjd med min viktnedgång så här långt och han tyckte inte att jag behövde gå ner mer, fast det tycker jag! 😉