Liten uppdatering

Vet ni två blodsockerfall och en riktig dump sedan jag omopererades. Visst är det helt fantastiskt??? Är det ens möjligt? Sådan enorm glädje och lycka att kunna äta igen utan smärta!

Lillgrodan bara växer och utvecklas och just nu är hon så enormt glad för två av hennes systrar är hos oss. Hon skiner upp varje gång hon ser dem, skrattar och bara suger i sig alla intryck. Det kommer bli tomt när de åker hem till sin mamma. 

Annonser

Operationen är gjord

I går kom jag till kirurgmottagningen strax innan 9 för att bli inlagd på dagavdelningen. Det var dags för operation. När jag väl kom in vid 10 fick jag byta om och dropp blev satt sedan var det en låååång väntan. Vid 14 blev jag ivägrullad till op. Personalen var helt fantastiska och tog så väl hand om mig! Strax efter 17 kom jag till uppvaket och som vanligt hade jag väldigt ont när jag vaknade. Blev kvar där till ca 19 då jag fick komma upp på avdelningen jag ligger nu. Sköterskan jag pratade med här i går kväll berättade att jag bl.a. hade sammanväxningar i magen som hade åtgärdats men att det även var mer åtgärder som Torsten kommer prata om på ronden. Jag är ordinerad endast klara vätskor till att börja med och jag måste ta det väldigt lugnt så på något sätt känns det som om han fick göra om delar av op som han pratade om på inskrivningen, men vi får se vad han säger när han kommer. Jag är så oändligt tacksam att det var just Torsten som tagit hand om mig och ännu mer tacksam över att jag faktiskt inte är galen och knäpp utan att det fanns saker att åtgärda! Jag har haft väldigt svårt att sova i natt men jag tror bestämt att smärtlindringen börjar göra nytta nu så kanske att jag kan sova några timmar. 

Någon quiqfix är verkligen inte en gastric bypass trots att väldigt många verkar tro det. Jag har skrivit det förut men skriver det igen. För mig handlade inte operationen om att bli smal. Jag valde att göra op eftersom jag har PCOS och endometrios och skulle behöva hjälp att bli gravid, nu kom det ju av sig själv ändå 🙏. Jag medicinerade för högt blodtryck och insulinresistens vilket jag kunde sluta med efter op. Jag har varit smal i perioder men då har jag tränat 7 dagar i veckan och ändå bara kunnat äta minimalt med mat vilket till stor del på PCOS:en. Att jag blev smal på kuppen var bra ett enormt plus för mig. Jag gjorde op i oktober 2014 och den 12 december fick jag mitt första tarmvred, tack och lov löste det sig själv så jag behövde aldrig någon operation då men många timmar på akuten och en skiktröntgen. Efter drygt sex månader hade jag gått ner över 30 kg men jag levde också på digestivekex och piggelin. Det var det enda jag kunde äta utan att få ont. Min psykolog såg till så jag blev akutopererad och då slöts en slits som hade gått upp och den orsakade med största sannolikhet små tarmvred varje gång jag åt eller drack. Jag blev bättre och kunde börja äta och dricka igen! Den sommaren mådde jag faktiskt riktigt bra. På hösten började dock allt ta fart igen. Jag hade mycket smärtor och fick svårare och svårare att äta och vikten gick stadigt neråt. Efter ett besök på VC fick jag remiss till kirurgen på Sahlgrenska. I juni 2016 kom jag dit första gången och hade jag inte då varit gravid så hade jag reopererats redan då. Men gravid var jag och grodan såg till att ta den näringen hon behövde och graviditeten flöt på över förväntan! ❤️ Vid återbesöket i november bestämdes att jag skulle komma tillbaka på ett nytt besök i januari/februari för ny bedömning och planering av op. Det drog ut lite på tiden men i april var det dags och det var nog det absolut kortaste läkarbesök jag varit på. Hade inte jag frågat när operationen kunde tänkas bli av hade besöket blivit ännu kortare. Passageröntgen gjordes utan fynd och ja, här ligger jag nu reopererad och sammanväxningar och något mer är åtgärdat. Nu hopps jag bara på att allt blir ok så jag kan börja äta igen! Å kanske, kanske kan jag slippa de ständiga hypoglykemiattackerna! Smal har jag blivit förvisso men jag har långt ifrån mått bra. 

Om ni bara visste hur enormt mycket jag saknar min lilla groda! Min älskade lilla tjej men de kommer och hälsar på mig idag och förhoppningsvis får jag komma hem under morgondagen. 

Helgen som gick var vi hos min mormor. Julia skiner upp som en sol så fort hon ser sin gammelmormor. De har något speciellt ihop de där två. ❤️ Mormors enorma glädje över att grodan faktiskt är här. Nä, för det är verkligen ingen självklarhet att hon finns. Efter alla år av kämpande och försök. Men till slut kom hon, äntligen var det meningen ❤️❤️❤️

Sommarvärme

Nej, jag är inte jätte duktig på att uppdatera bloggen längre. Men ibland så 😉

Dagarna består av pluggande, det är verkligen helt otroligt att denna termin snart är slut. Jag förstår inte att jag har lyckats så bra trots allt?! Prov och inlämningsuppgiften har jag fått bra betyg på, om två veckor börjar APL, praktiken, och jag tror inte att det blir några problem där heller. Nog för att det är länge sedan jag jobbade inom äldrevården, närmare bestämt 11 år, men det är nog inte jätte mycket skillnad skulle jag tro. 

Sedan förra veckan är jag fri från Cymbalta. De antidepressiva jag ätit under många år. När jag flyttade från Nyköping var det nämligen så att psykiatrin där inte längre ville ta hand om mig, trots att vi har fritt vårdval, och i Göteborg var det över ett års väntetid på att få träffa en läkare i psykiatrin. Vårdcentralen ville inte skriva ut medicin heller för de tyckte att jag var för komplicerad… Jag hamnade alltså som vanligt mellan stolarna och bestämde mig då för att trappa ut medicinen själv. Cymbalta är ett SNRI och det är fruktansvärda utsättningssymptom så jag har kämpat länge med att bli av med mina 90 mg men nu är jag äntligen fri! Jag hoppas nu bara att jag klarar av att vara utan tabletterna och inte trillar ner i något av de svarta hålen igen. 

Dietistbesök

Idag har jag varit till dietisten för magens skull. Hon sa direkt efter att vi pratar lite att något är helt klart fel och du behöver få träffa en kirurg som håller på med operationerna så de kan gå in och titta igen. Men man ska må bra som gastric bypassopererad och det gör du bevisligen inte. Först hade hon tänkt att jag skulle fylla i en matdagbok i en-två veckor men sa innan jag gick att det är inget du behöver göra. Det drar bara ut på tiden ytterligare och du behöver träffa någon snarast så jag skickar svar till din VC-läkare så får hon skriva remiss till kirurgen eftersom jag inte kan skicka remiss. Det var så skönt att äntligen träffa en person som lyssnar och tar på allvar! Bara hålla tummen för att kirurgen är lika vettig nu! 🙂

Allt och lite till

Nu har snart en vecka till gått sedan jag kom hit till mina underbara vänner. För tillfället bor jag här och det känns riktigt skönt. Jag kan vara mig själv, jag får vara precis hur ledsen eller glad som jag är. Vi gråter och skrattar ihop. Barnen boostar mig med enorma mängder energi och glädje! Att få känna mig behövd och älskad är helt underbart! Barnen vill ha hjälp av mig med läxorna. Maten jag har lagat har varit uppskattad av alla, so far.
J frågade om jag inte skulle hämta Gucci och ha henne hos mig vilket känns väldigt skönt! För mig är det verkligen inte en självklarhet att någon öppnar upp sitt hem på detta sätt för att låta mig bo där. Vem hade trott att det skulle bli så här?
Jag är så oändligt tacksam för att jag får vara hos J, H och barnen! De får mig att orka stå ut och kämpa vidare!
Vet ännu inte hur framtiden kommer se ut men det får visa sig. Just nu tänker jag enbart ta hand om mig själv och försöka må bra.

Veckan som gått har jag legat dunderförkyld. Bättre idag men inte helt ok ännu. Igår tog J hand om mig hela dagen. Fixade varm mjölk med honung, vitaminer, hämtade vatten och kaffe. Jag bara låg i soffan och sov med feber och grym värk i bihålorna.
Idag är J borta men H jobbar hemifrån. Jag är lite piggare men fortfarande hostig, täppt och fruktansvärt trött.
Hoppas dock att jag är piggare i helgen för då ska vi åka till guldgrävarvänner på fest vilket ska bli oerhört trevligt!

Tänkte att jag skulle dela med mig av en före- och efterbild från op! Skriva även med texten som jag delade på Facebook och instagram.
”Till er som kallar GBP för quickfix säger jag bara, lägg ner! Det är ett enormt arbete som måste göras av oss opade!
Nu har jag tappat 40,1 kg, den 29 september är det 1 år sedan flytstart. Resan har verkligen inte varit spikrak och det första 7 månaderna mådde jag illa av allt och hade fruktansvärda smärtor i magen. I slutet av juni lyckades min psykolog övertala kirurgen att hjälpa mig och efter en titthålsop konstaterades att en slits behövde slutas och att den orsakat små tarmvred Varje gång som jag åt eller drack något. Efter den open verkar det gå bättre, även om jag mellan varven får hemska smärtor igen. Viktnedgången är jag mer än nöjd med och tycker mig inte behöva gå ner mer men vi får se var jag slutar! Jag är otroligt tacksam, trots allt, för mitt verktyg som jag fick!”

image

Igår gick ett nytt gästblogginlägg ut på Lev Ditt Liv! Jag är så otroligt stolt över att jag får blogga hos Mia och att jag har fått in henne i mitt liv! Önskar nu bara att allt ordnar till sig runt omkring så att jag kan orka ta tag i allt som hon ska få hjälpa mig med! Att ändra livsstil och få den hållbar är inte alltid så lätt.