Inre frid

Jo då jag lever! 🙂
Vi har det så otroligt bra här i Småland och jag mår så himla bra!
Igår åkte maken hem och jag passade på att sy lite bingosäckar till cafét och på eftermiddagen gick jag ut i skogen för att plocka svamp. På mindre än 1 timme hade jag plockat ihop en halv kundkorg med kantareller vilket jag var otroligt nöjd med! Då ska tilläggas att jag inte har några svampställen här nere ännu men nu kommer jag ha hädanefter.
På vägen hem gick jag förbi en massa blåbär men jag vet hur otroligt tråkigt det är att plocka blåbär så jag struntade i dem men tillslut kunde jag inte motstå och började plocka, det slutade med drygt 2 liter blåbär och jag hade inte ens märkt att tiden gått. Jag skulle bara titta vad klockan var och såg att den var 18 så då tänkte jag att det var bäst att gå hem. Jag började då fundera på att jag måste verkligen ha funnit mitt inre frid eftersom jag brukar tycka det är så oändligt tråkigt, det händer ju inget när man plockar. Men igår försvann tiden bara.

Det blev en tidig kväll efter middag hos goda vänner här på campingen och lite mys med kattungarna som Mysan fått. I onsdags, den 29 juli fick Mysan nämligen fyra små bebisar.

image

image

Sen vaknade jag vid 5 i morse så då blev det lite frukost och kaffe. Nu sitter jag här i förtältet och funderar på att sy några bingosäckar till. Är lite sugen på att vaska i dag men jag tror bestämt att det blir tävling ikväll istället.

Så gråtig

Liten är i katthimlen nu och det har hela tiden känts som att det var rätt beslut vi tog!
Maken kunde inte vara med men jag fanns hos Liten hela tiden. Först fick hon lugnande och blev trött och alldeles loj. Hon låg i min famn under tiden som det fick verka och så lugn och kelig hon var precis innan har hon nog inte varit sen hon var kattunge. När vår veterinär kom så sa hon bara: älskade lilla kissen, det här är det absolut bästa för dig. Fy så du ser ut vid öronen och jag tror hon fick kämpa med tårarna. Vi har ju träffats många gånger sedan Liten blev sjuk.
Sedan sprutade hon Liten full med sövningsmedlet. Det tog en liten stund stund innan hjärtat slutade slå, men allt var så lugnt och stilla.
Tårarna sprutade självklart på mig, då som nu.
Veterinären sa att Litens viktuppgång till största delen var vätska och att såren hade kommit pga att hon fått så tunn hud av kortisonet.

Hur det är att vara gravid? Maken säger att jag är helt hopplös just nu. Jag minns INGENTING från ena ögonblicket till det andra, jag gråter för minsta lilla, både glädje och sorg.
Kroppen förändras, självklart syns det inget ännu på magen men brösten växer och idag har det känts som om det ”vibrerar” och framför allt i det högra bröstet. Däremot blir jag lite orolig för illamående är nästan som bortblåst och alla säger att det brukar bli värre runt v.7? Jag ska ringa till min privata gyn imorgon och försöka få tid till ett tidigt VUL för att se så allt är bra med den lilla grodan. Grodan, bebis eller knytet är arbetsnamnet här hemma. 🙂
När vi var ner till mormor nu så började jag få ont i ryggen. I get ovanligt när det gäller mig men det är  ett nytt ställe, mitt ovanför vänster skinka. Kan foglossning komma så här tidigt?

I fredags efter 15 ringde min telefon och döm om min förvåning när det var en sköterska från Motala!!! Hon ville att jag skulle infinna mig på lasarettet i Motala på onsdag kl. 13 för informationsmöte och sedan individuellt samtal med läkaren. Jag sa inget till henne i fredags för tänk om knyte inte lever där inne? Jag hoppas på en snabb tid till gyn!
Lever knyte vilket jag hoppas och tror så avbokar jag onsdag men om det inte slår något hjärta så åker jag ner.

I glädje och sorg

Hahaha, jag ska bli MAMMA!!! I en vecka har jag vetat om det men inte vågat tro att det är sant trots att det digitala testet visade Gravid, ikväll tog jag dock ett nytt test och fasiken, det där strecket går inte att ta miste på!!! 🙂

image

Idag ringde jag MVC för att boka in det första mötet så den 27 augusti ska vi dit jag och maken för lite information. Sedan blir det inskrivning vecka 12.

Det är ju så märkligt för detta var första månaden på ett år som vi inte alls försökte. Jag åt inte Pergotime och hade verkligen ingen koll på var i cykeln jag var. Jag hade accepterat att det blir ingen bebis detta år utan jag hade ställt in mig på att få igenom GBP operationen. Jag gjorde första testet i söndags förra veckan bara för att då mensen att komma. Men då dök det upp ett svagt, svagt streck, så svagt att jag trodde det var fel. Jag sa inget till maken men gissa om jag blev förvånad när han sedan på måndagen kom hem med ett digitalt gravtest och bad mig testa! Det visade gravid 1-2 så det var verkligen sant! ❤
I april beräknas den lill* födas!

Vad som är däremot är otroligt jobbigt är att vi ikväll har sista timmarna med Liten. Hon har fått biverkningar av kortisonet som inte är acceptabla så i samråd med veterinären så får hon somna in imorgon… Ett otroligt tungt beslut men det är det absolut bästa för vår lilla Liten

image

Vi har en mus i vårt hus

Ja, så är det. I natt efter att jag varit ute med Gucci som var kissnödig så for hon in som en torped i köket och stod och nosade in under rampen till tröskeln, huset är hanidkappanpassat. Jag förstod inte då var det var utan tog henne med mig upp i sovrummet igen bara. I morse var det samma visa med nosandet efter att vi varit ute. Men hon får ofta för sig saker så jag tog bara med henne till sovrummet igen.
Nu efter att vi vaknat och varit ute, vilket hon struntade blankt i för hon ville bara in, så lyckades jag få en syn av den lilla musen. Den bor visst där under rampen.
Alltså jag undrar vad vi har katter till när det är hunden som hittar musen?
För allas bästa har jag nu stängt ut i köket. Jag tycker inte Gucci behöver förstöra nosen där vid rampen en vecka innan utställning!

Vet ni? Idag är det riktigt sval luft som kommer in genom fönstret. Så himla härligt och skönt att få lite svalare luft i snoken när jag andas. Jag hade nog gärna varit ute mer iofs när det var så pass varmt men det funkade inte för Guccis skull. Hon mådde inte så bra av den där extrema värmen.

Funderar på om jag kanske ska pussla lite idag och passa på att lyssna på någon ljudbok? Jag påbörjade nämligen ett 1500-bitars pussel i helgen. 🙂

image

Nu är det lite mer byggt upptill!

Ikväll när hjärtat kommer hem så ska vi åka och hämta fyra mignonällingar.  Det ska bli så himla mysigt att få hem dem!! Hoppas anka blir glad också över några kompisar. 🙂

Ett svårt beslut

Jag inser att vi har ett ganska så svårt och jobbigt beslut framför oss. Vår Liten fick ju för ett tag sedan en diagnos med en kronisk tarmsjukdom och vi har behandlat henne med kortison sedan dess. När vi höll upp så började hon kräkas och tappa vikt igen. Vi ger henne just nu en halv tablett var annan dag och det verkar som om det funkar för kräkningarna men hon går inte upp i vikt och hon har fått så väldigt tunn hud att hon river sönder sig när hon kliar sig. I denna värme kan alla förstå att sår inte är det bästa att ha. Några av dem ser ok ut men hon har ett par vi ena örat som inte alls ser bra ut. Jag kan bara försöka hålla rent.
Men både jag och hjärtat (maken min) funderar nu på om inte det bästa för Liten vore att få somna in? Bara tankarna på det får mig att gråta men det är ju för hennes skull. Hon ska inte behöva lida och må dåligt bara för att vi vill ha henne kvar! Åh, det gör så ont i mig men vi måste ta ett beslut och det snart…

Länge sedan

Tiden har gått och det har flutit på. Liten har återhämtat sig från operationen och hon har börjat löpa vilket hon inte gjort sedan 2011! Vi har fått svar på proverna som togs och det visade sig att hon har eosinofil enterit. Vad det är? En inflamatorisk tarmsjukdom. Vi ska nu börja med kortison och allergent specialfoder i 14 dagar och sedan ska vi ta nya blodprover för att se om proteinerna har gått upp.
Gucci mår hyfsat men det märks att hon inte har samma kondition och blir väldigt trött snabbt. Nu sover hon lätt fem-sex timmar i sträck på dagarna. Vi bara hoppas att leverproverna har återgått till det normala på fredag!

I måndags blev köket och hallen klar. Så skönt att åter ha ett kök som fungerar! Jag borde städa här nere idag men vet inte om jag har lust 😛 Vädret tillåter dock städning, det regnar och är kallt som attan ute, vet inte var våren och värmen tog vägen?

Vi köpte ju ett björkbord och stolar i påskas. När vi hämtade det så konstaterade vi att det behövde slipas och lackas om. Så här såg det ut när jag började

20140507-105148.jpg

20140507-105203.jpg

Här är bordet slipat x antal gånger och med olika grovlekar av slippapper

20140507-105501.jpg

Just nu står andra strykningen lack och tokar men när jag höll på med första strykningen passade jag på att dockumentera.

20140507-105640.jpg

Det blir minst en strykning till men sen får vi se. Slutresultat kommer om ett par dagar. Riktigt kul att hålla på med även om jag fick väldigt ont av slipandet.

Igår var jag hos traumaterapeuten och det blev riktigt jobbig och tårarna rann mest hela tiden. Vi pratade om pappa (inte min biologiska utan mormors man) och fast det den 12 maj är 10 år sedan han dog så gör det så fruktansvärt ont. Jag kan inte se ett kort på honom utan att gråta och att skriva det här är fruktansvärt jobbigt… 😥
Han frågade mig om jag hade hört talas om Stockholmssyndromet, anledningen till det var för att han börjar tro att jag har tillämpat det som barn. Att jag jag skyddat mormor, mamma m.fl. även om dem inte alltid varit så trygga och snälla som dem borde. Barn gör så för att överleva, helt omedvetet. Lika så absorberar små barn ondska och ilska och vänder den sedan, väldigt ofta, mot sig själva samtidigt som de har svårt att visa ilska öppet för någon annan.
Det var fruktansvärt jobbigt igår men nu när jag skriver om det inser jag ju hur rätt han har.

När jag satt på bussen bestämde jag mig för att använda väntetiden på bussen till att gå runt i handelsträdgården, som ligger precis intill, och köpa några blommor.
När jag kom hem planterade jag dem i små grupper.

20140507-114024.jpg

20140507-112323.jpg

Efter det städade jag övervåningen och bytte lakan i sängen. Katterna blev överlyckliga och låg och trynade i sängen resten av eftermiddagen och kvällen. 🙂

På söndag ska vi åka till Guccis uppfödare och få hjälp med trimning på henne för den 24 maj ska fröken ställas ut. Ska bli spännande att se hur det går för henne! 🙂

Hur det går i bebisverkstan? Ja du jag vet faktiskt inte. I söndags kväll när vi gick och la oss, tror att jag var på 7 dpo då, fick jag så galet ont i tjejmagen. Hjärtat fick hålla sina händer på magen och av värmen blev det lite bättre men det försvann inte helt. Vi får väl se vad som händer framöver!

Stackars djur

Alltså våra djur får stå ut med så otroligt mycket. Gucci mår tack och lov mycket, mycket bättre! Hon får fortfarande smärtstillande men svullnaden har gått ner och hon är inte längre så blå. Kragen måste hon ha för såret är inte jätte fint.
Det där med att veta hur mycket vi kan låta henne röra sig är inte jätte lätt men när jag pratade med skötaren igår som ringde från Södra Djursjukhuset så sa hon att det får inte vara snabba promenader. Men 10-15 minuter i LÅNGSAMT tempo är ok. Så koppel på och inget jagande av hönsen. 😉
Inne får hon leka en liten kort stund med någon leksak men helst begränsat i ett rum. Vi har satt kompostgaller in till vardagsrummet så hon kommer inte så långt.

Däremot gick det inte så bra för Liten igår. Hon skulle ju göra en gastroskopi för att ta biopsier i tarmen men när hjärtat hämtade henne hade hon ett nästan 20 cm långt sår på magen och vetten förklarade att de hade öppnat upp för att ta biopsier från levern och tunntarmen. Levern tog dem för att hon har så otroligt låga proteinvärden och tunntarmen för att den var tjockare än den brukar.
Vi ska tillbaka om 14 dagar för att få svar på vad biopsierna säger. Hon får ett riktigt starkt smärtstillande. Usch de små liven…