Här stökas det

Japp, idag har det stökats här hemma. Jag har bakat tårtbottnar och gjort i ordning lasagne, som ska in i frysen till nästa helg. Då ska nämligen grodan döpas! 😁 

Alltså den här lilla donnan! Jag älskar henne mer än ord kan beskriva! Den sista bildens min är underbar! 😂

Det är så skönt med mat som man kan förbereda så mycket innan för veckan kommer mest bestå i sjukhusbesök för min del. Det är inskrivning inför operationen och det besöket beräknades ta 4-6 timmar. Jag ska ta prover och efter det möte med kirurg, sjuksköterska och narkosläkare. Dagen efter är det röntgen av magen och det besöket tar 1-5 timmar. Förhoppningsvis kan de med hjälp av röntgen se om det är trångt någonstans och det är det som orsakar smärtan och alla svårigheter med att äta. Visst är det bra att jag går ner i vikt men inte av denna anledningen och jag mår långt ifrån bra. Både kropp och själ tar stryk så nu måste felet hittas!

Men på söndag är det alltså dags för lillgrodan att döpas. Min mormor, moster och två kusiner kommer och stora kusin har med sin sambo. Sedan är två av storasyskonen här och jag både önskar och hoppas att de andra vill vara med också! 

Annonser

Snart är det dags

I onsdags förra veckan var jag på en helt vanlig rutinkontroll hos barnmorskan. Allt såg fint ut till det kom tills urinprovet togs. Leucocyter i urinen vilket tyder på en UVI. Odling skickades i torsdags och i måndags kom svaret att det är GBS (grupp B-streptokocker) jag går med… Det är mindre roligt förstås men jag hoppas innerligt att jag hinner in i tid till förlossningen så jag kan få antibiotika och att grodan inte blir eller är sjuk! Eftersom det är så pass nära till BF så behöver jag inte äta antibiotika innan. Ja, det är vara 8 dagar kvar till BF 22/12 men likaväl som allt kan sätta igång nu så kan det dröja in i januari innan det är dags. Men himmel som jag längtar efter vår lilla groda! ❤ 🙂

Idag, eller igår rättare skrivet, var vi och skrev under papper om faderskap och gemensam vårdnad. Ni förstår om man inte är gifta så går sånt inte automatiskt. Men riktigt skönt att det är gjort nu!

Allt mitt arbete med skolan är också klart vilket känns enormt skönt! Nu kan jag slappna av för denna terminen och bara njuta. Tänk att jag faktiskt fixade även denna terminen och med riktigt fina betyg i kurserna också! 🙂 Så stolt, glad och tacksam att jag började plugga i våras och har fixat det så bra. 🙂 Hur det blir nästa termin får vi se, allt beror på hur det går med grodan. Tanken är dock att jag ska klara av nästa termin. Vet att ett par är skeptiska till att jag kommer göra det men det återstår att se. Provar jag inte kan jag inte veta och det skulle inte vara hela världen om det blir uppehåll på en eller två terminer!

Jag undrar så var det här året har tagit vägen? Allt har gått så enormt snabbt och någonstans vet jag inte om jag hunnit med riktigt. En sak vet jag iaf och det är att jag är otroligt tacksam för att jag träffade min sambo och att jag är där jag är idag! ❤

60 dagar kvar

Ja, idag säger beräkningarna att det är 60 dagar kvar till grodan tänker berika våra liv utanför min mage. Men vi får väl se, sambon tror att det blir tidigare medan jag tror att det dröjer till januari. Jag mår otroligt bra bortsett från foglossningen men så längejag håller mig ifrån trappor och backar är det ändå hanterbart. Ätandet går så där och jag har dagligen galet lågt blodsocker men bättre lågt än högt 🙂 

Just nu hickar grodan för fullt och det händer flera gånger varje dag. Så mysigt med alla rörelser och bökande, det är först nu jag har börjat vänja mig vid allt som händer inom mig även om jag blir alldeles fascinerad varje gång det rör sig. ❤ 

Något som är riktigt skönt är att vi har köpt barnvagn, babyskydd, säng och kläder till första tiden. Allt begagnat men otroligt fint! 🙂

Att det är 60 dagar kvar till BF betyder att det är 60 dagar kvar till terminen är slut. Hälsopedagogiken är slut och slutbetyget där blev B! 🙂 ❤ Läraren påpekade att hon sällan ger högre betyg än C så jag är MER än nöjd! Nu har vi påbörjat Etik och människans livsvillkor. En rolig och intressant kurs. Ett prov och två inlämningsuppgifter, en individuell och ett grupparbete, väntar i denna kurs. I medicinkursen är det två inlämningar kvar och i morgon får vi uppgiften om cancer. Hittills har ju medicinkursen gått över förväntan för mig och jag är så otroligt glad och tacksam för det! 🙂

Idag blir det städ och tvätt här hemma. 

Att ständigt bli stämplad

Vilken typ av vård jag än söker eller vilken vårdinrättning jag än kommer i kontakt med så blir jag stämplad för det jag en gång varit med om. Eller ja nu hände det ju under flera år allt jag var utsatt för men idag mår jag bättre, kanske kan jag till och med säga bra? Jo, jag har haft kontakt med psykiatrin i 13 år och under de åren har jag mått riktigt, riktigt dåligt. Mycket självskadebeteende, på hur många olika sätt som helst. Hur mycket mediciner som helst. Behandlings- och familjehem. Terapi efter terapi. Sammanbrott både fysiskt och psykiskt. Hade jag aldrig kommit till sjukgymnasten på psyk hade jag förmodligen inte fått chansen att träffa O, min traumaterapeut som har fått mig att förstå saker, som har fått mig att våga tro på att allt det som hände inte var mitt fel, att jag aldrig hade kunnat påverka det! Han fick mig att bli ”vän” med det som hänt, att acceptera det och förstå hur stark jag har blivit av det. Självklart har jag stunder när jag inte alls känner mig stark. När jag bara vill vara liten och gråta som ett barn. Men det händer mer och mer sällan!

När O fick höra att jag bestämt mig för att skilja mig blev han alldeles stum, men det var positivt, han hade aldrig trott att jag skulle våga genomgå en skilsmässa med tanke på min enorma separationsångest. När jag sedan berättade att jag skulle söka en utbildning blev han stum igen, med tanke på all den enorma prestationsångest och ångesten för att misslyckas med något som jag har. Han svarade med: Ja, i takt med att du har krympt på utsidan har du växt dubbelt så mycket på insidan! Det är helt otroligt att se hur du gått från klarhet till klarhet under vår tid, jag tror inte att du behöver mig längre!

Visst har jag en känslighet men varför måste den enbart vara negativ? Kommer jag alltid bli stämplad för att saker har hänt mig som jag inte kunde rå för? Kommer vården alltid att se mig som ett psykfall och skylla allt på min bakgrund? Kommer de alltid hänvisa mig till psyk? Var jag än kommer får jag detta kastat i ansikte. Varför kan de inte bara se allt jag har varit med om som en tillgång? Jag om någon vet när jag behöver söka hjälp. Jag om någon känner när jag är på väg ner i ett svart hål. 

Min tanke med min usk-utbildning är att jag, när jag är klar, ska jobba inom den palliativa vården, alltså vård i livet slutskede. Jag kan inte säga varför men jag känner att jag skulle kunna ge något där. Att jag skulle ha möjlighet att möta de anhöriga i en av deras svåraste tider. Att jag skulle kunna ge mina patienter en så fin sista tid som möjligt och förhoppningsvis trygghet i något som är riktigt svårt. Jag hade aldrig kunna ge detta om jag inte varit med om det jag varit. Jag hade inte haft modet att jobba med döden och framförallt inte möta de anhöriga. 

Varför kan inte vi maskrosbarn och överlevare ses som en tillgång och starka personer istället för att jämt och ständigt få kastat i ansiktet att vi är svaga individer som alltid kommer stå under psykiatrins klor. 

Sommarvärme

Nej, jag är inte jätte duktig på att uppdatera bloggen längre. Men ibland så 😉

Dagarna består av pluggande, det är verkligen helt otroligt att denna termin snart är slut. Jag förstår inte att jag har lyckats så bra trots allt?! Prov och inlämningsuppgiften har jag fått bra betyg på, om två veckor börjar APL, praktiken, och jag tror inte att det blir några problem där heller. Nog för att det är länge sedan jag jobbade inom äldrevården, närmare bestämt 11 år, men det är nog inte jätte mycket skillnad skulle jag tro. 

Sedan förra veckan är jag fri från Cymbalta. De antidepressiva jag ätit under många år. När jag flyttade från Nyköping var det nämligen så att psykiatrin där inte längre ville ta hand om mig, trots att vi har fritt vårdval, och i Göteborg var det över ett års väntetid på att få träffa en läkare i psykiatrin. Vårdcentralen ville inte skriva ut medicin heller för de tyckte att jag var för komplicerad… Jag hamnade alltså som vanligt mellan stolarna och bestämde mig då för att trappa ut medicinen själv. Cymbalta är ett SNRI och det är fruktansvärda utsättningssymptom så jag har kämpat länge med att bli av med mina 90 mg men nu är jag äntligen fri! Jag hoppas nu bara att jag klarar av att vara utan tabletterna och inte trillar ner i något av de svarta hålen igen. 

Nu börjar jag komma igen

Efter en tuff tid så känns det ändå som om jag börjar komma igen nu! Skolan rullar på, jag har fått en praktikplats på ett demensboende i slutet av terminen och även blivit erbjuden sommarvik där! Blev klar med inlämningsuppgiften vi har i basala hygienrutiner idag och skickat iväg den till två vänner för granskning innan jag lämnar in den. På onsdag har vi prov i gerontologi, vilket är läran om det naturliga åldrandet. Så i skolan rullar allt på. 

Jag har äntligen börjat träna! Det är så enormt skönt och kanske tar jag ut mig lite för mycket men vilken underbar trötthet jag har i kroppen på kvällen. 🙂 Idag var jag på gymintro, mest bara för att få lite koll på maskinerna och efter det ett spinningpass! Förra veckan blev det bodypump och ett yogapass. Har fortfarande träningsvärk efter bodypumpen och inte lär benen vara bättre i morgon efter spinningen ikväll 😉

Ja, nu känns det som om pusselbitarna börjar falla på plats. Ska bara få exmaken att fixa det han bör också annars får det bli att anlita en jurist till det. 😦 Tänk om han bara kunde tänka lite på sig själv! Jag lider inte av hans dumhet…..

Ut och resa

Sitter just nu på tåget mot Katrineholm för att sedan byta till bussen och åka mot Nyköping. Idag blir det lite nagelfix och hämta upp några saker från exet. 

Förhoppningsvis får jag träffa min lilla stjärna också! Så länge hennes bebis inte bestämt sig för att komma idag men då får det bli bebismys med en annan kompis. 🙂

Åker hem i eftermiddag och väntetiden i Katrineholm kommer fyllas med träff av en tjej jag fått kontakt med via FB och en av gastricgrupperna jag är med i. Jag hjälpte henne så hon fick sin operation i Motala så det är riktigt kul att få se henne nu efteråt. Sist vi träffades så flöt hon inför op så nu ska vi se vad som hänt! 🙂

Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta när jag tar på mig kläder längre men ALLA kläder är för stora. Jag är självklart glad att jag går ner i vikt men just nu känns det inte bra eftersom jag går ner för att jag inte kan äta.