Återblick av 2014

Kanske ska försöka summera detta år?

2014 började med mycket sorg och glädje. Sorg över älskade Anneli som lämnade oss i december 2013 och alldeles för tidigt. Samtidigt med denna sorg hade vi en extrem glädje över att snart bli man och hustru! Den 4 januari stod jag brud i Björkviks kyrka och jag var så extremt lycklig. Vill du se bilder från bröllopet så kan du göra det på Vår fotografs hemsida 🙂

I samband med bröllopet så började vi gå till en fertilitetsklinik för att få hjälp med barnbiten. Jag fick ägglossningsstimulerande som tyvärr inte gav några resultat. Många test blev det kan jag lova.

Februari blev månaden då vi bestämde oss för att skaffa hund! I mitten av februari åkte vi och hämtade lilla Gucci och himel så mysigt det är med denna lilla dam som sällskap!
Hon blev huggormsbiten under påsken och svävade mellan liv och död ett par dagar på djursjukhuset men vi fick hem henne! Åh, det var jobbigt så länge hon var borta och vi trodde faktiskt inte att vi skulle få hem henne.

image

I juni  blev vi med husvagn och det var så himla härligt! Vi spenderade många nätter och dagar nere i Ädelfors där vi vaskade guld och njöt av livet och regnet! 😉

image

Vi åkte på massa utställningar med Gucci och nästa alla slutade med en placering i BIS (Best In Show)! Vi har en duktig liten dam och jag bara hoppas att det fortsätter så! 🙂

image

Jag bestämde mig för att klippa av mig håret! Allt det långa håret åkte av och när jag pratade med min frisör så sa jag att jag ville klippa mig kort, ok svarade hon som page då? Nej ännu kortare blev mitt svar! Hon trodde inte riktigt på mig men kort blev det!

image

I juli besämde jag mkg för att skicka iväg en remiss till Aleris i Motala för en Gastric Bypass och jag blev uppringd i mitten av augusti och ombedd att komma på möte med kirurgen. Dock började jag misstänka att jag var gravid och mycket riktigt visade gravtestet positivt. Jag ringde ner till Motala och sa att jag inte kunde komma för att jag var gravid. De berättade då att det bara var att återkomma när det var dags.
I början av september var jag på ett tidigt ultraljud och vi skulle få se en liten krabat i vecka 9 men istället visade sig inget normalt foster och ett tyst missfall blev konstaterat.
Jag ringde direkt ner till Motala och skulle få komma på möte 2 veckor senare. På det mötet bestämdes att jag skulle opereras 4 veckor senare!

Den 20 oktober var det dags för operation och jag var märkligt nog inte alls nervös. Nu efteråt har det varit väldigt kämpigt med maten och allt illamående. Men jag har hittills gått ner 23 kg!

image

I november började vi flytta från huset ute i Björkvik. Under sensommaren hade vi konstaterat att vi inte skulle fixa allt ekonomiskt ifall vi bodde kvar. Vi letade lägenhet och hittade en i Nyköping som vi trodde vi skulle trivas i! Kontrakt skrevs och vi sa upp huset.
Här sitter vi nu i lägenheten och har det gott! Vi trivs och för mig är det skönt att bo i stan.

Hjärtat mitt har bytt jobb och trivs som fisken i vatten vilket är otroligt skönt! Trevliga arbetskollegor och urbra chefer!

Ja, det var nog vårt år i väldig korthet.
Jag passar på att önska er mina läsare ett riktigt gott slut på 2014 och ett underbart bra start på 2015!

Annonser

En dag i december

Kryssningen var oerhört trevlig och jag kunde äta lite. Blev mest lax. 🙂

Idag saknar jag Anneli massor. Skulle så gärna vilja ringa henne och prata om allt och inget.

Var in en sväng på blimamma.se igår. Kändes så konstigt och långt borta helt plötsligt. Det som i ett par år har varit så nära och inpå livet kändes så otroligt långt borta. Vi längtar så oerhört efter barn men nu får jag inte bli gravid utan behöver vänta ca 1 år för att se så allt går vägen efter op.
Det första året lever vi under stor näringsbrist och det är inte så lyckat att bli gravid då.

Idag är det dags för psykologen och jag bara bävar för att han ska vara borta i fyra veckor över jul. Han jobbar nästa vecka också men sedan går han på semester. 😦 Nåja, det ska väl gå bra men hjärtat brukar säga att det märks så tydligt när han är borta och att jag inte får pysa mina ventiler.

Allt mögligt

Jag tänkte inte fortsätta plåga er här med min gbp-resa utan vill ni läsa mer om den så finns bloggen Resan för livet där skriver jag mer ingående om allt som har med det att göra.

Igår pratade jag med hjärtat om missfallet. Frågade om han var rädd för att försöka igen? Det är han inte säger han. Jag är det! Grymt rädd för att förlora ett barn till. Förvisso har hjärtat rätt i att det är bättre att det blir missfall än ett gravt handikappat eller missbildat barn. Men ändå.
Nåväl, nu kommer det dröja ett år innan vi kan försöka igen men självklart finns tankarna där.

Snart är det dags för flytt!!! 🙂 Med en jäkla tur får vi hämta nyckeln på fredag och kan börja flytta i helgen men annars får vi hämta den på måndag och börja flytta då. Jag hoppas så att det blir på fredag för det vore grymt skönt att kunna ta det mesta i helgen! 🙂 Det ska bli sååå skönt att komma in till stan igen.

Hjärtat sökte ju jobb under sommaren och i augusti så var han på intervju på en bilverkstad/bilfirma och det gick hela vägen! Han sa upp sig i början på oktober så den 4 november börjar han på nya stället. För två veckor sedan ringde hans blivande chef och frågade om han skulle vilja följa med på en mässa i Sthlm i slutet av januari med övernattning. Självklart var hjärtats svar. Två dagar senare ringer chefen igen och frågar om vi är intresserade av att följa med på julbordskryssning i början av december med Viking Line. Sådan otrolig skillnad!!! På stället han är nu går de ju för bövelen inte ens på julbord… EN gång på sex år har de blivit erbjudna att åka med respektive på galej. Han är glad över bytet innan hans ens har hunnit börja och för mig känns det också ruggigt bra förstås. 🙂

Tomt

Jag både livmodern och jag är tom. Skönt att allt är borta och jag kan pusta ut på den fronten. Men fasiken vad snopet och tomt allt känns. Vi skulle få ett barn men fick ett missfall. Well, ni är många före mig som fått det men det gör ont ändå. Vågar vi försöka på nytt? Kommer det hända igen? På fråga 1 svarar jag B och på fråga 2 svarar jag D… Usch jag är ledsen, arg, frustrerad och jävulskt irriterad på min kropp. Efter alla dessa år och så blir det så här?!

Nåja, förr eller senare får väl vi uppleva föräldraskapet också men nu känns det bara tomt.

Blä

Ligger i soffan med en spinnande Birk på mig och fryser, har kramper till och från i livmodern.
Kikar på SVT1 där det är valprat, just nu med Mona Sahlin och Maud Olofsson.

Jag skulle varit på min första träff med Skaka idag men blödning och kropp ville annorlunda. Det känns otroligt tråkigt men jag hoppas få infon senare idag eller imorgon. Ska ringa till J sedan och se vad hon säger.

Hjärtat är iväg och golfar och jag önskar bara att morgondagen kommer nu så jag får veta om jag är tom eller inte…

Trött

Jag är så galet trött. Sedan i måndags har 1000000 tårar trillat, ilskan var enorm igår och idag har tårarna fallit igen. Tänk om jag kunde förstå varför livet är så orättvist.

Visst, mitt uppe i allt så fick vi lägenheten och skrev kontraktet i tisdags innan vi var på gyn. Flytt blir det i november. Det är positivt, men jag hade hellre fått vänta på lägenhet och fortfarande varit gravid.

Trött och huvudvärk är bara förnamnet. Önskar jag kan sova lite i natt!

En gemensam blogg om barnlöshet

Jag har funderat, ja jag vet att mina tankar går på högvarv men det är inte mycket att göra åt, vill du inre ta del av dem behöver du ju inte läsa! 😉

Jag vet att vi är otroligt många tjejer och killar där ute i landet som slås med ofrivillig barnlöshet. Alla skriver vi våra egna bloggar men vad tror ni om en gemensam blogg? En där vi alla kan få skriva inlägg. Man som kvinna!
Jag frågade min älskade make igår om han skulle kunna tänka sig att skriva på en sådan blogg och det kunde han visst tänka sig. Skulle det inte vara en tanke? Jag kan tycka att det skriva alldeles för lite av männen och jag tror det till största del beror på att dem skäms eller faktiskt inte vet hur dem ska prata om det. Jag googlade igår på ofrivillig barnlöshet och man, jag kan utan att överdriva säga att det var inte många träffar jag fick… Kanske kan det vara lite svårt att få männen att skriva men om en börjar kanske fler hakar på eller vad tror ni?

Kanske är hela iden om en gemensam blogg dumt? Men jag tycker det kan vara värt ett försök!
Skriv gärna en kommentar eller ett mail till mariadottir@hotmail.com om det verkar intressant. 🙂