Tankar

Ibland känner jag mig som världens sämsta mamma, ni vet när man inte har någon ork att leka eller laga mat. Vad kan jag ge min dotter som ingen annan kan ge henne? Men jag brukar försöka vända tankarna snabbt.

Jag kan ge henne min kärlek. Jag kan ge henne trygghet, värme och glädje. Jag ska göra allt jag kan för att få henne trygg och säker i sig själv. Att hon ska våga säga nej om hon inte vill eller blir galet behandlad. För trots allt är jag just nu hela hennes värld, när hon kommer och kramar eller pussar mig utan att jag bett om det. När hon ler mot mig eller vinkar till mig när jag inte är i samma rum. När hon lägger sitt huvud mot mig och somnar på mitt bröst. När hon testar mig och driver mig till vansinne. Ja allt det där får mig att växa, får mig att känna kärlek och glädje. Får mitt tålamod att växa.

Jag älskar min lilla onge så mycket att inga ord i världen räcker för att beskriva det!

Man ska inte slarva

I förra veckan var jag till VC för att ta de årliga proverna som vi överviktsopererade ska ta. Jag var helt säker på att allt skulle vara ok men tji fick jag. Hb, alltså blodvärdet, och järndepåerna var alldeles för låga. Jag har ett förhöjt homocystein värde, det mäter funktionen av B12, när homocysteinvärdet är förhöjt förklarade läkarn det med att B12-vitaminerna är på fikarast allihop. Dessutom ligger jag precis på gränsen vad det gäller B12. Får jag inte upp värdena med tabletter inom en snar framtid kommer det bli injektioner. Jag har inte ätit mina vitaminer som jag ska så att värdena är dåliga är väl egentligen inte alls konstigt. Med det sagt, slarva inte med vitaminerna, förr eller senare sjunker de i botten och då mår man inte bra. Framförallt homocysteinet kan vara anledningen till min ledvärk. Nu tog han inte ens prov på D-vitaminet men risken är ju ganska stor att jag ligger för lågt även där. Så ja, ni som gjort en överviktsoperation, slarva inte med era vitaminer!

Idag har min lilla groda och jag varit och simmat. 9 dyk fick hon göra och för varje gång gick det bättre och bättre! 😊 Hon är så otroligt duktig och jag blir så stolt. ❤️ Hon har kommit på ett eget sätt att ta sig fram istället för att krypa, hon ligger på rygg och skjuter ifrån med fötterna, det går snabbt och hon kommer dit hon ska 😂 Lilla sötnöten. Alla framsteg, all kärlek, all glädje, all frustration ja allt gör mig hel och komplett. Det är verkligen kärlek i dess renaste form ❤️❤️❤️

Att släppa oron

Igår var vi på BVC för 8-månaders kontroll. Allt såg utmärkt ut! Grodan är nu 69,5 cm lång och väger 8470 g. Hon följer kurvan exemplariskt. 😊 Visst är det alldeles fantastiskt att allt bara funkar? Att det från början är ett litet frö som sedan blir en hel människa. Allt allt sitter på plats, för det allra mest, och att barnen lär sig saker i den ordningen de gör. Olika snabbt men visst är det häftigt?! 

Vår sköterska tyckte dock jag skulle försöka släppa min oro för att Julia ska slå sig. Jag kan inte hjälpa det men jag har varit otroligt feg och alltid haft ngt mjukt på golvet när hon ligger där. Hon tyckte nu att jag ska försöka släppa oron och låta Julia ligga direkt på golvet. Jag förstår ju också att det är en förutsättning för att hon ska lära sig. Å tack och lov är ju fallen inget man kommer ihåg när man blir äldre. ❤️

Dags öppna förskolan och babyöppet i eftermiddag. 😊

Tiden går så snabbt

Så har sommaren gått och det med en väldig fart. Vi har varit mycket på landet vilket har varit väldigt skönt. 

Grodan gör enorma framsteg hela tiden. Två tänder har kommit, hon sitter, gör tappra försök att krypa även om hon mest skjuter sig bakåt, äter hur bra som helst (så länge det är hemlagad mat 😂) Alltså denna lilla unge är helt otrolig! En riktig glädjespridare som för det allra mesta är glad och nöjd. Tänk att hon redan är 8 månader?! Tiden går så otroligt snabbt. Igår kväll när hon låg och sov kröp jag ner bredvid henne och bara njöt! Njöt av värmen och de tunga andetagen från hennes lilla kropp. Njöt av doften från hennes hår. Älskade lilla barn ❤️

Liten uppdatering

Vet ni två blodsockerfall och en riktig dump sedan jag omopererades. Visst är det helt fantastiskt??? Är det ens möjligt? Sådan enorm glädje och lycka att kunna äta igen utan smärta!

Lillgrodan bara växer och utvecklas och just nu är hon så enormt glad för två av hennes systrar är hos oss. Hon skiner upp varje gång hon ser dem, skrattar och bara suger i sig alla intryck. Det kommer bli tomt när de åker hem till sin mamma. 

Ruccolapestobuzz

Trots att vi bor i en sån stor stad så är det inte alltid lätt att hitta sakerna som ska testas och buzzas men nu så! I SISTA sekunden. 

Osten var helt ok att ha på rån och hårt bröd men jag tror den skulle göra sig ännu bättre i en pastasås. Däremot gillade lilla grodan osten väldigt mycket vilket är ett riktigt gott betyg. Jag trodde hon skulle grina illa men hon smaskade och åt och ville ha mer när det var slut. 😊 #ruccolapestobuzz #arlafärskost #arla #buzzador

Känns overkligt

Alltså min lilla groda. Det är såna enorma framsteg som händer just nu! Igår satt hon alldeles själv, inte jätte länge men hon satt ändå själv! Hon rullar från rygg till mage och snart kryper hon. Mitt älskade lilla efterlängtade hjärta. Igårkväll när jag tog upp henne för att rapa medan hon sov slog det mig att hon faktiskt är min. Att detta är en människa jag kommer ha ansvar för till hon är gammal nog att bestämma över sig själv. På ett sätt känns det fortfarande overkligt för mig, att jag aldrig behöver lämna tillbaka henne till någon annan. Hon är MIN och inte lånad. Är det fler som känner så här? Handlar det om att jag väntat och längtat så länge? Eller är det så här för alla oavsett hur länge man försökt?
Fick komma hem i onsdags och det var riktigt skönt även om jag kan sakna den justerbara sängen på sjukhuset! 😂 Fast i natt har jag faktiskt kunnat legat ner. Nätterna innan har jag i princip suttit och sovit. Maten funkar någorlunda vilket jag är enormt tacksam för! Vill inte vara med om fler operationer nu även om risken är ganska så stor att det kommer bli igen tyvärr.

Operationen är gjord

I går kom jag till kirurgmottagningen strax innan 9 för att bli inlagd på dagavdelningen. Det var dags för operation. När jag väl kom in vid 10 fick jag byta om och dropp blev satt sedan var det en låååång väntan. Vid 14 blev jag ivägrullad till op. Personalen var helt fantastiska och tog så väl hand om mig! Strax efter 17 kom jag till uppvaket och som vanligt hade jag väldigt ont när jag vaknade. Blev kvar där till ca 19 då jag fick komma upp på avdelningen jag ligger nu. Sköterskan jag pratade med här i går kväll berättade att jag bl.a. hade sammanväxningar i magen som hade åtgärdats men att det även var mer åtgärder som Torsten kommer prata om på ronden. Jag är ordinerad endast klara vätskor till att börja med och jag måste ta det väldigt lugnt så på något sätt känns det som om han fick göra om delar av op som han pratade om på inskrivningen, men vi får se vad han säger när han kommer. Jag är så oändligt tacksam att det var just Torsten som tagit hand om mig och ännu mer tacksam över att jag faktiskt inte är galen och knäpp utan att det fanns saker att åtgärda! Jag har haft väldigt svårt att sova i natt men jag tror bestämt att smärtlindringen börjar göra nytta nu så kanske att jag kan sova några timmar. 

Någon quiqfix är verkligen inte en gastric bypass trots att väldigt många verkar tro det. Jag har skrivit det förut men skriver det igen. För mig handlade inte operationen om att bli smal. Jag valde att göra op eftersom jag har PCOS och endometrios och skulle behöva hjälp att bli gravid, nu kom det ju av sig själv ändå 🙏. Jag medicinerade för högt blodtryck och insulinresistens vilket jag kunde sluta med efter op. Jag har varit smal i perioder men då har jag tränat 7 dagar i veckan och ändå bara kunnat äta minimalt med mat vilket till stor del på PCOS:en. Att jag blev smal på kuppen var bra ett enormt plus för mig. Jag gjorde op i oktober 2014 och den 12 december fick jag mitt första tarmvred, tack och lov löste det sig själv så jag behövde aldrig någon operation då men många timmar på akuten och en skiktröntgen. Efter drygt sex månader hade jag gått ner över 30 kg men jag levde också på digestivekex och piggelin. Det var det enda jag kunde äta utan att få ont. Min psykolog såg till så jag blev akutopererad och då slöts en slits som hade gått upp och den orsakade med största sannolikhet små tarmvred varje gång jag åt eller drack. Jag blev bättre och kunde börja äta och dricka igen! Den sommaren mådde jag faktiskt riktigt bra. På hösten började dock allt ta fart igen. Jag hade mycket smärtor och fick svårare och svårare att äta och vikten gick stadigt neråt. Efter ett besök på VC fick jag remiss till kirurgen på Sahlgrenska. I juni 2016 kom jag dit första gången och hade jag inte då varit gravid så hade jag reopererats redan då. Men gravid var jag och grodan såg till att ta den näringen hon behövde och graviditeten flöt på över förväntan! ❤️ Vid återbesöket i november bestämdes att jag skulle komma tillbaka på ett nytt besök i januari/februari för ny bedömning och planering av op. Det drog ut lite på tiden men i april var det dags och det var nog det absolut kortaste läkarbesök jag varit på. Hade inte jag frågat när operationen kunde tänkas bli av hade besöket blivit ännu kortare. Passageröntgen gjordes utan fynd och ja, här ligger jag nu reopererad och sammanväxningar och något mer är åtgärdat. Nu hopps jag bara på att allt blir ok så jag kan börja äta igen! Å kanske, kanske kan jag slippa de ständiga hypoglykemiattackerna! Smal har jag blivit förvisso men jag har långt ifrån mått bra. 

Om ni bara visste hur enormt mycket jag saknar min lilla groda! Min älskade lilla tjej men de kommer och hälsar på mig idag och förhoppningsvis får jag komma hem under morgondagen. 

Helgen som gick var vi hos min mormor. Julia skiner upp som en sol så fort hon ser sin gammelmormor. De har något speciellt ihop de där två. ❤️ Mormors enorma glädje över att grodan faktiskt är här. Nä, för det är verkligen ingen självklarhet att hon finns. Efter alla år av kämpande och försök. Men till slut kom hon, äntligen var det meningen ❤️❤️❤️

Håll en tumme

Idag är det fem månader sedan jag hade Julia på bröstet för första gången. För varje dag som går växer hon och utvecklas mer och mer. ❤️ Mitt lilla hjärtegryn, så enormt efterlängtad och älskad ❤️ 

Om en vecka är jag på plats på kirurgen och kanske är jag nyopererad eller så väntar jag på att få komma in på op. Hur som helst så hoppas jag att Torsten och Hans kan klura ut vad felet är och att jag ska kunna börja äta igen! Till den som tror att en gastric bypass är en quiqfix säger jag bara: TÄNK OM!!! Du behöver ställa om hela ditt leverne, helst ska vi äta 6-8 gånger per dag. Många av oss dumpar på fett och/eller socker, en del av oss kan inte äta kolhydrater överhuvudtaget för då får vi extrema blodsocker fall. Vi är många som lider av reaktiv hypoglykemi vilket innebär att blodsockret sjunker till farligt låga nivåer efter att vi har ätit, OM man nu överhuvudtaget kan äta! Hur många som lider av näringsbrister vill nog inte ens veta… Jo, man ska må bra och kunna äta efter en gastric bypass men tyvärr är komplikationerna många. På ett sätt kan jag ångra operationen. Visst har jag gått ner i vikt och blivit smal men jag mår långt ifrån bra och har ingen energi alls. Nu håller vi tummen för nästa vecka!

Dop

I helgen var det dags för Julias dop. Allt gick bra och hela dagen var fin 😊 Jag är så enormt glad och tacksam för att nästan alla Julias syskon var med! ❤️ 

Jag lyckades sjunga i kyrkan utan alltför mycket strul. Lite blev det förstås men det är långt ifrån lätt att hålla röst och nerver i schack när man sjunger för sitt barn. Jag hade inte talat om för någon att jag skulle sjunga vilket gjorde det hela lite lättare för då behövde jag inte känna någon press. 

Klänningen är Julias pappa och alla syskonen döpta i. Hon var så söt lilla grodan. Min kusin med sambo är hennes faddrar ❤️