Tankar

Ibland känner jag mig som världens sämsta mamma, ni vet när man inte har någon ork att leka eller laga mat. Vad kan jag ge min dotter som ingen annan kan ge henne? Men jag brukar försöka vända tankarna snabbt.

Jag kan ge henne min kärlek. Jag kan ge henne trygghet, värme och glädje. Jag ska göra allt jag kan för att få henne trygg och säker i sig själv. Att hon ska våga säga nej om hon inte vill eller blir galet behandlad. För trots allt är jag just nu hela hennes värld, när hon kommer och kramar eller pussar mig utan att jag bett om det. När hon ler mot mig eller vinkar till mig när jag inte är i samma rum. När hon lägger sitt huvud mot mig och somnar på mitt bröst. När hon testar mig och driver mig till vansinne. Ja allt det där får mig att växa, får mig att känna kärlek och glädje. Får mitt tålamod att växa.

Jag älskar min lilla onge så mycket att inga ord i världen räcker för att beskriva det!

Annonser

Man ska inte slarva

I förra veckan var jag till VC för att ta de årliga proverna som vi överviktsopererade ska ta. Jag var helt säker på att allt skulle vara ok men tji fick jag. Hb, alltså blodvärdet, och järndepåerna var alldeles för låga. Jag har ett förhöjt homocystein värde, det mäter funktionen av B12, när homocysteinvärdet är förhöjt förklarade läkarn det med att B12-vitaminerna är på fikarast allihop. Dessutom ligger jag precis på gränsen vad det gäller B12. Får jag inte upp värdena med tabletter inom en snar framtid kommer det bli injektioner. Jag har inte ätit mina vitaminer som jag ska så att värdena är dåliga är väl egentligen inte alls konstigt. Med det sagt, slarva inte med vitaminerna, förr eller senare sjunker de i botten och då mår man inte bra. Framförallt homocysteinet kan vara anledningen till min ledvärk. Nu tog han inte ens prov på D-vitaminet men risken är ju ganska stor att jag ligger för lågt även där. Så ja, ni som gjort en överviktsoperation, slarva inte med era vitaminer!

Idag har min lilla groda och jag varit och simmat. 9 dyk fick hon göra och för varje gång gick det bättre och bättre! 😊 Hon är så otroligt duktig och jag blir så stolt. ❤️ Hon har kommit på ett eget sätt att ta sig fram istället för att krypa, hon ligger på rygg och skjuter ifrån med fötterna, det går snabbt och hon kommer dit hon ska 😂 Lilla sötnöten. Alla framsteg, all kärlek, all glädje, all frustration ja allt gör mig hel och komplett. Det är verkligen kärlek i dess renaste form ❤️❤️❤️

Att släppa oron

Igår var vi på BVC för 8-månaders kontroll. Allt såg utmärkt ut! Grodan är nu 69,5 cm lång och väger 8470 g. Hon följer kurvan exemplariskt. 😊 Visst är det alldeles fantastiskt att allt bara funkar? Att det från början är ett litet frö som sedan blir en hel människa. Allt allt sitter på plats, för det allra mest, och att barnen lär sig saker i den ordningen de gör. Olika snabbt men visst är det häftigt?! 

Vår sköterska tyckte dock jag skulle försöka släppa min oro för att Julia ska slå sig. Jag kan inte hjälpa det men jag har varit otroligt feg och alltid haft ngt mjukt på golvet när hon ligger där. Hon tyckte nu att jag ska försöka släppa oron och låta Julia ligga direkt på golvet. Jag förstår ju också att det är en förutsättning för att hon ska lära sig. Å tack och lov är ju fallen inget man kommer ihåg när man blir äldre. ❤️

Dags öppna förskolan och babyöppet i eftermiddag. 😊

Tiden går så snabbt

Så har sommaren gått och det med en väldig fart. Vi har varit mycket på landet vilket har varit väldigt skönt. 

Grodan gör enorma framsteg hela tiden. Två tänder har kommit, hon sitter, gör tappra försök att krypa även om hon mest skjuter sig bakåt, äter hur bra som helst (så länge det är hemlagad mat 😂) Alltså denna lilla unge är helt otrolig! En riktig glädjespridare som för det allra mesta är glad och nöjd. Tänk att hon redan är 8 månader?! Tiden går så otroligt snabbt. Igår kväll när hon låg och sov kröp jag ner bredvid henne och bara njöt! Njöt av värmen och de tunga andetagen från hennes lilla kropp. Njöt av doften från hennes hår. Älskade lilla barn ❤️

Liten uppdatering

Vet ni två blodsockerfall och en riktig dump sedan jag omopererades. Visst är det helt fantastiskt??? Är det ens möjligt? Sådan enorm glädje och lycka att kunna äta igen utan smärta!

Lillgrodan bara växer och utvecklas och just nu är hon så enormt glad för två av hennes systrar är hos oss. Hon skiner upp varje gång hon ser dem, skrattar och bara suger i sig alla intryck. Det kommer bli tomt när de åker hem till sin mamma. 

Ruccolapestobuzz

Trots att vi bor i en sån stor stad så är det inte alltid lätt att hitta sakerna som ska testas och buzzas men nu så! I SISTA sekunden. 

Osten var helt ok att ha på rån och hårt bröd men jag tror den skulle göra sig ännu bättre i en pastasås. Däremot gillade lilla grodan osten väldigt mycket vilket är ett riktigt gott betyg. Jag trodde hon skulle grina illa men hon smaskade och åt och ville ha mer när det var slut. 😊 #ruccolapestobuzz #arlafärskost #arla #buzzador

Känns overkligt

Alltså min lilla groda. Det är såna enorma framsteg som händer just nu! Igår satt hon alldeles själv, inte jätte länge men hon satt ändå själv! Hon rullar från rygg till mage och snart kryper hon. Mitt älskade lilla efterlängtade hjärta. Igårkväll när jag tog upp henne för att rapa medan hon sov slog det mig att hon faktiskt är min. Att detta är en människa jag kommer ha ansvar för till hon är gammal nog att bestämma över sig själv. På ett sätt känns det fortfarande overkligt för mig, att jag aldrig behöver lämna tillbaka henne till någon annan. Hon är MIN och inte lånad. Är det fler som känner så här? Handlar det om att jag väntat och längtat så länge? Eller är det så här för alla oavsett hur länge man försökt?
Fick komma hem i onsdags och det var riktigt skönt även om jag kan sakna den justerbara sängen på sjukhuset! 😂 Fast i natt har jag faktiskt kunnat legat ner. Nätterna innan har jag i princip suttit och sovit. Maten funkar någorlunda vilket jag är enormt tacksam för! Vill inte vara med om fler operationer nu även om risken är ganska så stor att det kommer bli igen tyvärr.