Amning är inte en självklarhet

Amningen har verkligen inte varit en enkel resa och självklar för mig. Innan fröken var född var mina tankar helt annorlunda, det var en självklarhet för mig att amma. Att det sedan skulle vara så tufft hade jag faktiskt ingen aning om. Alla bara pratar om hur mysigt och trevligt det är med amning. Hur jobbigt det är när mjölken läcker osv. Aldrig hör man någon som pratar om hur ont såren gör som man får. Att man kanske inte har tillräckligt med mjölk för att klara av att helamma och hur det kan knäcka en psykiskt osv. 

De första dagarna på BB så gjorde jag allt för att få igång produktionen. Brösten sprängde och jag trodde att det skulle vara så och att allt skulle funka fint lite längre fram för barnmorskorna tjatade om att det tar tid att få en fungerande och etablerad amning. Bara lyssna efter att grodan sväljer så är allt bra! Vi kom hem och grodan min var inte nöjd och glad. Hon skrek nästan hela tiden trots att hon låg vid bröstet dygnet runt. Så fort hon sög nytt tag så gjorde det så ont i bröstet att tårarna rann och det tog lång tid innan smärtan släppte. Enda sättet att få henne lugn var att gå runt i lägenheten och amma under tiden. När vi var på återbesök på BB för att väga henne innan nyår hade hon inte gått upp i vikt men heller inte ner så de tyckte det var ok däremot tittade de på mina bröst och tyckte att de var lite väl såriga så det bokades en telefontid med amningsmottagningen. Jag kämpade på hemma och barnmorskan vi träffade på återbesöket tyckte att vi skulle köpa en bröstpump för att försöka öka mjölkproduktionen eftersom grodan inte gick upp i vikt. När jag pratade med amningsmottagningen tyckte de att jag enbart skulle pumpa de sämsta bröstet varannan timme så det fick vila från frökens saliv iaf eftersom jag blödde varje gång jag ammade och sedan skulle vi ses den 2/1 för att ta odling på bröstvårtor och mjölk. På nyårsafton sa tom en av hennes storasystrar att hon blivit mycket lättare och mindre. 😔 Jag pumpade det ena bröstet varannan timme men fick aldrig ut mer än 25 ml. När jag pratade med amningsmottagningen sa de att det var inte alls konstigt att man inte släpper så mycket till pumpen, samtidigt hörde jag mammor som kinde pumpa ut 200 ml per gång. 😔 Två dagar senare var det dags för besöket. Grodan vägdes och hade gått ner alldeles för mycket i vikt. Barnläkaren tillkallades och vi blev återinlagda. Där och då brast allt för mig och jag kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde ge mitt älskade barn vad hon behövde. Jag kunde inte ge henne den mat hon så väl behövde, jag kände mig som en enormt dålig mamma… På avdelningen skulle jag väcka den nu mest sovande grodan varannan timme och få i henne 70 ml ersättning plus amning. Hon hade nämligen de sista dagarna hemma blivit väldigt slö och trött. Hur skulle jag som precis nybliven mamma veta att detta inte var normalt? Jag visste inte hur ett ”normalt” beteende hos de små liven skulle vara. Dessutom hörde jag ju om bebisar som de första veckorna sov extremt mycket och att det inte var konstigt. Men ni ska veta att det var en ständig kamp att få liv i min lilla tös å inte var hon speciellt hungrig när det var dags att äta heller. Jag försökte väcka henne och få i henne mat samtidigt som jag grät och hade så galet mycket ångest. Personalen kom in titt som tätt och skällde på mig, tyckte jag då iaf vilket jag i efterhand har insett inte var sant, för att grodan inte vaknade och inte fick i sig det hon skulle. Vi var där i två dygn och jag kämpade, men något måste jag ha lyckats med för grodan började nu gå upp i vikt så vi fick åka hem!

Det visade sig att jag hade både stafylokocker och streptokocker i såren så jag skulle börja med antibiotika och fick åter amningsstopp på ena bröstet. Att jag inte slutade amma är verkligen ett under men jag ville så gärna försöka. I 20 dagar fick jag äta antibiotika och såren läkte till slut. Men någon helamning fick vi aldrig till men en delamning vilket är bättre än inget. Men det tog lång tid innan jag kunde acceptera det. Nu är inte grodan längre så intresserad av att amma men morgon och kväll blir det och ibland någon gång på dagen om hon är riktigt, riktigt trött. 

Nej, jag kommer aldrig glömma smärtan, ångesten och den oändliga känslan av otillräcklighet. Men visst kan amning vara mysigt när/om det väl fungerar. 

Annonser

Första månaden

Tiden bara rusar iväg, grodan Julia är nu 4 veckor och 4 dagar gammal och växer så det knakar.

Vi hade en tuff start med amningen. Jag hade såriga bröstvårtor som blödde så Julia kräktes blod (det är inte alldeles ovanligt) och det gjorde så fruktansvärt ont att amma så jag blev beordrad att sluta amma på ena bröstet och bara pumpa det. Min mjölkproduktion var/är inte den bästa och grodan gick ner alldeles för mycket i vikt så vi blev återinlagda på BB där vi skulle börja med ersättning och ge det varannan timme. Det var riktigt tufft och jag kände mig otillräcklig som mamma. Jag kunde inte ge min älskade dotter det hon så väl behövde. När vi blev inlagda så gjordes en odling av såren och de visade sig att jag har både streptokocker och stafylokocker i sår och mjölk så jag fick börja med penicillin. Efter 7 av 10 dagar var det fortfarande inte läkt. Jag fick en ny kur utskriven som jag har tre dagar kvar att äta och sist när jag var på amningsmottagningen togs en ny odling för både läkare och sköterska trodde att det var bakterier kvar eftersom blodgenomströmningen i vårtgården och bröstvårtan är påverkad. Visar odlingen bakterier blir det en ny kur och då får jag byta sort.

Jag har varit riktigt, riktigt ledsen och nedslagen av detta med amningen och att behöva ge ersättning men börjar nu acceptera att jag inte kommer kunna helamma. Efter att ha dubbelpumpat, använt Syntocinonspray och försökt att amma trots smärta och produktionen inte ökar så nej, mina bröst var inte gjorda för att helamma tyvärr. Tänk om någon hade berättat för mig innan att det kan vara så tufft med amningen och framförallt att man känner sig så maktlös och ledsen när det inte fungerar.  Fördelen med ersättning är att pappa också kan delta i matningen och få en närmare relation med Julia. ❤ 

Annars har allt gått väldigt, väldigt bra! Det är en supersnäll liten tjej vi har. Sover, äter och är för det mesta väldigt glad. Klart atthon blir ledsen ibland men då är det något som stör henne. 

Min lilla groda ❤

Idag är det för övrigt 19 år sedan min mamma gick hem. 19 år?! Jag vet inte riktgt var dem åren har tagit vägen? Ja du lilla Julia, en dag hoppas jag att du får träffa din mormor! Fast ni har nog redan träffats förresten, det är jag helt säker på. ❤