Vilken vår

Ja, vilken vår det har varit. 

Skola, flytt till ny ort, praktik, nya vänner, jag fick sommarjobb, skilsmässan som gick igenom MEN det största av allt! jag har blivit gravid. Idag gr jag in i vecka 15 och jag har fortfarande svårt att tro att jag är gravid. Men magen har börjat växa, jag har haft ett fruktansvärt illamående och trötthet till och från. I maj var vi på ul och fick se den lilla grodan och fick då bekräftat att bf är 22/12 -16. 

Jag har bestämt mig för att gå i skolan så länge det bara är möjligt i höst och sedan får vi se hur det blir till våren 2017. 

I slutet av juli är det dags för RUL (rutin ultraljud) och då hoppas jag att allt ser bra ut men både barnmorskan och kirurgen var oroliga för att jag inte får i mig tillräckligt med näring. Jag har fortfarande problem med maten även om det har blivit lite bättre sen jag blev gravid men just nu lever jag mest på frukt. 

Ni som följt mig vet att jag har kämpat i många år för att bli gravid. Att största orsaken till min gastric bypass var för att kunna få hjälp med IVF. Då må ni tro att jag blev extremt förvånad i april när jag upptäckte denna graviditet. 

Igår var sista dagen i skolan för denna termin och jag blev så otroligt glad över mitt B som jag fick i betyg i Vård och Omsorgsarbete 1! Lärarnas omdöme var också överväldigande för mig: ”Du är duktig på att skriva, dina reflektioner och analyser är goda. Du tillför mycket till gruppen som vi som lärare är oerhört tacksamma över.”

Idag börjar jag mitt sommarvikariat och jag hoppas att jag klarar av detta! 😊

Annonser

Tankar

Jag har haft en väldigt bra vår jämfört med hur vårarna har varit för mig tidigare. Våren har alltid varit depression för mig och det är då jag mått som allra sämst. Men denna våren har jag mått ovanligt bra och jag har kunnat njuta för första gången. Men idag, idag är jag otroligt ledsen och tycker verkligen ingenting är roligt. Tårarna rinner till och från jag är så oändligt trött. I morgon ska jag på delegeringsutbildning och har en hel del jag behöver göra och förbereda men jag vill inte, orkar inte och nu rinner tårarna igen. 

Jag tänker på allt som varit genom åren. Alla övergrepp. Alla svek. Alla lögner. Alla förluster. 

Jag vet att jag varken har skuld till eller kunde påverka något av det som hänt men ändå gör det så ont. Så många frågor. 

Nåja, jag ska försöka släppa det jag inte kan påverka och njuta av livet som är just nu. Men kanske är det viktigt att få ha sådan här perioder också.