Ett stort sår

Mer och mer, för varje dag som går så inser jag att det var en oändlig tur att jag tog det beslutet jag gjorde med maken. Självklart är det fortfarande ett otroligt stort sår i mig att det blev som det blev, MEN jag inser också att jag har blivit hämmad i livet. Han har lyft upp mig och gett mig styrka. Alltid funnits vid min sida och stöttat. Men jag har verkligen inte vågat tro på mig själv fullt ut. Det inser jag nu när jag hör människor runt omkring mig berätta hur de ser på allt. När jag har vågat ta klivet in i skolan igen och känner att jag är omtyckt för den jag är idag. När jag inser att jag har vuxit i mitt inre. 

Jag blir arg på honom efter att i fyra veckors tid ha bett och till slut tjatat om att han ska ta över försäkringen på katterna. Idag ringde jag först till Agria för att säga upp försäkringen och sedan till honom, utan svar. Nu erbjöd sig Agria att försöka få tag på honom så katterna inte blir oförsäkrade men för mig bevisar detta att han faktiskt inte har ändrat sig som han påstått. Jag blir inte lidande av att han inte tar över försäkringen utan det är ju faktiskt katterna och han om något skulle hända. Såg nu efter skolan att försäkringen var borta men som sagt det var inte han som ordnade det hela utan jag, igen. 😦

Det är ett enormt sår i mig men jag försöker ta tag i allt. Skolan, boende och allt annat. Maten funkar inte alls och jag bara väntar på kirurgtiden men 2-12 veckors väntetid har jag fått reda på. Bara hoppas att jag fixar skolan på mitt minimala energiintag!

Annonser

Ärrsyskon

Jag måste få ge ALL CRED till restaurangen jag var och åt på idag! För första gången i HELA mitt liv så blev jag serverad av en tjej med massor av ärr på armarna. Hon hade en kortärmad tröja så ärren var helt synliga! Jag är så sjukt stolt över denna tjej och över att restaurangen inte har avfärdat henne pga hennes ärr!!! Varför ska vi behöva dömmas och bli avfärdade som sämre människor? Vad betyder ärren? För mig är det enbart ett tecken på fruktansvärt dåligt mående och lidande. Men för det är jag inte en dålig människa! Jag och alla mina ärrsyskon är precis lika mycket värda som vilken annan människa som helst!

Tänk om

Ja, tänk om livet bara kunde vara enkelt! I onsdags träffade jag maken, trots allt är han fortfarande min make och det var otroligt jobbigt. Jag skrev på ett papper att skilsmässan ska gå igenom tidigare och tårarna bara sprutade på mig. Jag vill inte tillbaka till honom med tanke på hur mycket starkare jag har blivit sen jag åkte ifrån honom och precis på samma sätt har han ändrats. Han är mycket social och verkar starkare och må bättre. Jag sa till honom att hade jag vetat hur mycket han skulle ändra sig när jag gick hade jag gått mycket tidigare! MEN trots allt så gör det så förbannat ont i mig och jag är ledsen. Jag önskar faktiskt att jag hade varit arg istället, av ilska kan man göra något konkret. Sorg är bara tung och svår. Det var jag som ville skiljas men nu känns det bara jobbigt. Jag saknar honom, djuren och mitt hem inget av det är längre mitt. 

Ut och resa

Sitter just nu på tåget mot Katrineholm för att sedan byta till bussen och åka mot Nyköping. Idag blir det lite nagelfix och hämta upp några saker från exet. 

Förhoppningsvis får jag träffa min lilla stjärna också! Så länge hennes bebis inte bestämt sig för att komma idag men då får det bli bebismys med en annan kompis. 🙂

Åker hem i eftermiddag och väntetiden i Katrineholm kommer fyllas med träff av en tjej jag fått kontakt med via FB och en av gastricgrupperna jag är med i. Jag hjälpte henne så hon fick sin operation i Motala så det är riktigt kul att få se henne nu efteråt. Sist vi träffades så flöt hon inför op så nu ska vi se vad som hänt! 🙂

Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta när jag tar på mig kläder längre men ALLA kläder är för stora. Jag är självklart glad att jag går ner i vikt men just nu känns det inte bra eftersom jag går ner för att jag inte kan äta. 

Helgen

I fredags var jag på skolan för första gången och fick information om upplägget. Vi fick även göra ett svenskatest och jag tyckte det gick bra! Efter mötet for vi iväg till min mormor och det var kul att träffa moster och kusin igen som var där! 🙂 I lördags blev det en tripp till Skövde och en himla massa butiker besöktes, inte det roligaste kanske men jag överlevde. 😉  Jag fick en Fitbit så nu har jag full koll på steg, sömn och puls. Efteråt var det middag hos mormor och på kvällen kikade vi på Melodifestivalen tillsammans. Igår var det dags att åka hem igen men vi hann med ett par timmar hos mormor och pratade om en massa saker som hänt under denna höst och vinter. Jobbigt att prata om men skönt att ha det gjort!

Idag var det dags för nästa besök i skolan och personlig intervju. Jag fick träffa/prata med rektorn för Vård och Omsorgsprogrammet. När jag skulle gå sa rektorn: Välkommen hit till skolan, vi ses den 21 mars! 😀 Så skönt att höra! Nu vill jag bara få antagningsbeskedet så jag kan få allt klart med försäkringskassan och CSN!

Full rulle

Just nu sitter jag på primärvårdsrehab och väntar på att få träffa arbetsterapeut så jag får behålla min TENS och bolltäcket. Efter det ska jag hem en sväng innan det är dags för första mötet på skolan i eftermiddag. Ska bli spännande att se hur det blir! Efter skolan åker jag till mormor över helgen. Vet inte riktigt vad helgen har att bjuda på men det återstår att se. 

Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!