Njuter av stunden

Ligger i husvagnen och är trött som ett as rent ut skrivet. Men skönt trött! 🙂

Idag har vi börjat bygga trall åt ett par vänner här på campingen, eftersom de åkte hem igår ocg kommer tillbaka på söndag så skulle det ha blivit en överraskning åt hennes make men hon kunde inte låta bli att säga något till honom så nu vet han. Men det blir bra ändå! Vi ska ändå ge dem lite överraskningar! Så härligt att få ge något!

Förut idag så började jag tänka på att vi faktiskt måste åka härifrån. Det är verkligen inte något jag vill men vi har inte så stort val tyvärr. Men just nu försöker jag enbart njuta av stunden.

Ska försöka sova lite nu så jag orkar hjälpa till med bygget i morgon.

Lycka

Jag är så extremt glad och lycklig för nu kan jag äta igen!
Även om kirurgen inte trodde att slitsen skulle påverka så har den gjort det! Nu kan jag dricka vatten igen och jag kan äta utan att få extremt ont i magen eller svullna upp.vem hade väl trott det?
Jag skrev ett sms till Bengt och tackade för att han hade genomfört operationen och fick ett glatt sms tillbaka. 🙂 Lycka är att kunna äta och dricka igen!

Just nu sitter jag i Ädelfors medan mitt hjärta är hemma. Här är ett sådant lugn och massa trevliga människor. Här är mitt paradis! Att kunna uppskatta lugnet och alla härliga människor som vi knyter nya kontakter med är så underbart. Att kunna sitta vid elden på kvällen och helt plötsligt komma på att klockan är sent på natten. Att få gå och lägga sig i husvagnen med katterna och hunden är lycka för mig.att uppskatta de små guldstunderna i vardagen. Här mår jag bra och här kan jag solla i mina tankar så att boken kan bli påbörjad!

Hemma igen

I tisdags gick allt så väldigt fort. Jag vaknade strax innan 7 men gick inte upp förrän efter 8 när dagpersonalen kom och presenterade sig. Dessutom berättade dem då att de hade ringt från operation och ville att jag skulle göras klar för att köras ner så jag fick Alvedon via PVK:n. Sjuksköterskan sa att hon skulle gå och hämta operationskläder och att jag skulle passa på att kissa.
En läkare kom och sa att om inget händer nu så är det snart dags för min tur.
Han hann knappt gå från rummet innan sköterskan kom in med mina kläder och sa att nu var det dags.
Rullades ner på op med dropp och två otroligt gulliga narkossköterskor tog emot mig och rullade in mig i operationsrummet. In strömmade mer personal och en undersköterska som satte på mig de varma ”strumporna” och berättade att jag skulle tippas och min ben skulle föras isär så att operatören kunde stå mellan mina ben.
Alla EKG-lappar sattes och muskelmätaren sattes i handen och nu da narkosläkaren att hon skulle ge mig syrgas och att sömnmedlet skulle börja pumpas in via PVK:n somna gjorde jag och vaknade upp en dryg timme senare med smärta som vanligt. Jag hade då redan fått Fentanyl, Dynastat och morfin men fick mer morfin på uppvaket och en Oxynorm. Jag var förvånansvärt pigg på uppvaket ändå.
Fick snabbt komma upp på avdelningen igen och fick då höra att de inte hade hittat något fel vilket gjorde mig extremt ledsen.

Jag somnade en stund och under eftermiddagen kom Bengt upp och pratade med mig. Han berättade då att allt sett fint ut men att han slutit en slits som var lite väl öppen. Han trodde dock inte att det skulle ha orsakat smärtan. Jag kan dock säga att jag inte har haft hälften så ont i magen nu efter operation som innan och inte heller svullnar magen upp så jag tror att den där slitsen visst hade ett finger med i spelet.
Jag fick komma hem i tisdags kväll bara det gick bra att äta och det var inga större problem. Förutom att det gick väldigt sakta.
Jag har återhämtat mig väl. Är fortfarande de öm i magmusklerna förstås men det är väl inte så konstigt.

Idag är det lite städning som gäller här hemma och sedan får vi se vad som händer och sker!