Hundutställning

Ligger i soffan och tittar på Let’s Dance. Maken håller på att göra proteinchokladbollar som vi ska ha med i morgon på hundutställningen som vi ska på med Gucci. Jag tänkte göra omelettwrap och ta med mig.
Min kropp mår galet dåligt efter en fullsatt vecka men jag försöker kämpa vidare!

I tisdags var jag på ”jobbet” jag är två-tre timmar i veckan på en butik som säljer djur- foder och tillbehör. Det var riktigt skoj och jag längtar tillbaka till nästa vecka! 🙂

Tack!

Jag vill tacka er som hört av sig och undrat hur det är!
Det värmer verkligen i hjärtat ska ni veta!

Jag har inte så mycket energi och ork till något annat än mig själv just nu och maken och djuren förstås!
Terapin är grym men vi kommer framåt om än långsamt, men för mig är ett myrsteg gigantiskt och ganska jobbigt att ta.
Dessutom kom maken hem i torsdags och berättade att han blivit avskedad med omedelbar verkan. Nu får dem inte göra på det här sättet så vi kommer gå vidare med detta rättsligt men det är ju självklart ändå tungt och väldigt omtumlande.

Just nu är vi på väg in i Stockholm och senare i eftermiddag ska vi fira min moster som fyllt 50 år men innan det ska vi ut till Järfälla där jag är uppvuxen. Jag ska visa mitt hjärta var jag bott och sedan ska vi åka till minneslundarna där mamma och pappa (mormors man) och morfar ligger.

Jag såg sista delen av The Hobbit för ett par veckor sedan och jag blev helt förälskad i den sista sången! ”The last goodbye” heter den. Så underbar och på något vis känns det som om jag kan identifiera mig med den. Min livsresa så här långt och slutet på den resan och början på en ny.

THE LAST GOODBYE

I saw the light fade from the sky
On the wind I heard a sigh
As the snowflakes cover my fallen brothers
I will say this last goodbye

Night is now falling
So ends this day
The road is now calling
And I must away
Over hill and under trees
Through lands where never light has shone
By silver streams that run down to the Sea

Under clouds, beneath the stars
Over snow one winter’s morn
I turned at last to paths that lead home
And though where the road then takes me
I cannot tell
We came all this way
But now comes the day
To bid you farewell
Many places I have been
Many sorrows I have seen
But I don’t regret
Nor will I forget
All who took that road with me

Night is now falling
So ends this day
The road is now calling
And I must away
Over hill and under tree
Through lands where never light has shined
By silver streams that run down to the Sea

To these memories I will hold
With your blessing I will go
To turn at last to paths that lead home
And though where the road then takes me
I cannot tell
We came all this way
But now comes the day
To bid you farewell

I bid you all a very fond farewell.

Hundfri helg

Ja, vi har haft en hundfri själv vilket resulterade i att vi igår gick på Ikea, Biltema och Jula. På Ikea köpte vi en hylla till lilla rummet så vi ska kunna få iordning där inne, det ska bli så otroligt skönt att få bort alla kartonger. På Biltema köpte vi solfilm till bilen och på Jula blev det nät till balkongen så katterna ska kunna få komma ut lite. 🙂

Idag åkte vi till E-tuna och jag fick äntligen träffa S! Vi började prata med varandra för över ett år sedan på ett forum och sedan har vi haft sms-kontakt. Men idag träffades vi äntligen och det var så härligt! Hennes son var med och vi hade så mysigt! Det kändes som vi har känt varandra hela livet. Hennes son hoppades att vi skulle ses snart igen! :)Det hoppas jag med förstås!
Vi bestämde att i sommar ska vi gå på Kolmården vilket jag ser fram emot. 🙂

Imorgon är det dags för O igen. Längtar på ett sätt för just nu kommer vi framåt men samtidigt är det ju jobbigt. Jag bara hoppas att det leder fram till den där boken och föreläsningen som jag vill göra!

Yoga på nätet

Jag fick erbjudande från Buzzador  igår att prova Yoogaia i 30 dagar gratis. Eftersom jag själv inte behöver komma ihåg att avbeställa kontot så bestämde jag mig för att prova!
Idag hittade jag ett pass som var 30 minuter långt och enbart bestod av streching för att ”öppna upp” höfterna. Det var otroligt skönt och jag hoppas att det kan hjälpa mina onda höfter och rygg. Kanske är det så enkelt att jag behöver förlänga musklerna i nedre delen av ryggen och höfterna för att smärtan ska försvinna?! För det drog ordentligt i musklerna vilket måste betyda att musklerna är för korta.
Det ska bli spännande att upptäcka fler pass och jag kan lova att jag kommer göra höft- och ryggstrechingen igen!

Förövrigt kan jag säga att City Gross matkasse är riktigt, riktigt bra! Så otroligt skönt att hämta en låda med mat och recept. Stoppa in i kyl/frys och sedan tillaga en ny maträtt varje dag. Hittills har vi varit riktigt nöjda och kommer fortsätta med detta! 🙂

Gah, jag måste ringa ner till Kvarnen kom jag just på. Butiken som jag förhoppningsvis ska börja spendera ett par timmar på. 🙂

#blogg100 Hur mår du egentligen?

Så enormt bra inlägg!!! Fler dagar än 5 maj behövs!

Det Onda Goda...

– Det är bra, helt ok. 

Så brukar jag svara när folk frågar hur jag mår. Ibland tänker jag efter och funderar innan jag svarar, ibland är jag ärlig och svarar att det är skit men oftast så blir det ovannämnda svar. Jag orkar helt enkelt inte med reaktionen.

Om jag säger att allt känns skit så får jag endera hundblickar som ser ut att lida mer än mig eller ett käckt ”jamen nu är det snart helg!” som om det skulle lösa saker och ting. Tänk om jag verkligen skulle må så där fullständigt nattsvart urdåligt? Tänk om jag verkligen befann mig på gränsen till totalt mörker? En dunk i ryggen kommer inte hjälpa då. Inte heller ett par ledsna ögon som utstrålar smärta.

Någon gång har jag faktiskt sagt att allt inte är ok, helt ärligt, att jag inte vet vad jag ska göra. Jag kan räkna på…

View original post 507 fler ord

Inte kan jag

Mycket tankat rör sig i mitt huvud och jag har de senaste dagarna funderat på det här med att lära känna sig själv som vuxen. Jag fråga ofta min make vad som får mig arg/ledsen/irriterat/glad/att blomma ut eller vad han tror är anledningen till att jag mår som jag gör idag t.ex. Jag har snudd på migrän och hela kroppen skriker åt mig att vila idag. Jag frågade honom om det fortfarande är bakfylla efter mormorhelgen, men han trodde mer på att det det har varit något för mig varje dag den här veckan vilket resulterat i att jag inte kunnat slappna av en enda dag här hemma som jag så väl behöver. Jag menar jag är inte sjukskriven på heltid för inte. Att gå till psykologen två dagar i veckan räcker ganska så väl för mig, att sedan träffa omvårdnadsteamet två gånger i veckan och denna veckan var det även läkaren tar kål på mina krafter.

Men det var inte det jag skulle skriva om idag tänkte jag utan det här med att lära känna sig själv.
För mig handlar barndomen om att lära känna sig själv och omvärlden. När man som jag har varit utsatt för tidiga separationer och upprepade trauman så fick jag inte möjlighet att lära känna mig själv som barn och hur världen fungerar. Istället lärde jag mig att jag är ond.
När barn är små så tror jag att barnet absorberar det onda som händer runt omkring och sedan vänder jag det mot mig själv vilket resulterar i att jag lär mig att jag själv är ond och inte duger något till. Får jag sedan också ständigt höra att jag inte presterar tillräckligt bra och inte räcker till någon gång så tar jag med mig det in i den vuxna världen. Att barn absorberar det onda tror jag är ett sätt att överleva. Det blir en överlevnadsstrategi.

Jag fick aldrig chansen att lära känna mig själv som barn. Jag fick inte lära mig att arg betyder att man inte slåss. Jag fick aldrig lära mig att gråta är bra. Jag fick heller aldrig lära mig att jag faktiskt kan göra saker bra.
Alltid när någon blev arg i min närhet så betydde det att man slåss tills den man slår inte orkar göra motstånd.
Självklart blev jag då rädd för att bli arg själv!
Att gråta betydde att man var svag.
Så jag blev bara tyst.
Alltid fick jag höra att jag kunde göra det jag gjort mycket bättre.
Så idag säger jag till mig själv att jag inte kan någonting alls!

Men veckan när jag varit hos psykologen så pratade vi om det här. Allt jag har lärt mig är ”fel” mina tankar och känslor om mig själv är faktiskt inte mina egna tankar och känslor utan någon annans. Det är tragiskt och fruktansvärt sorgligt. Hela livet, i 30 år, har jag gått och trott saker om mig själv som faktiskt inte är sanna. Jag måste nu ”bara” lära mig att känna det också. Att faktiskt våga tro på att jag kan och är bra!
Jag säger alltid att nej, det där kan inte jag klara av. Men varje gång jag försöker med något så blir det ganska så bra.
Jag kan sjunga och spela piano, även om jag hör den där rösten säga till mig att jag inte alls kan.
Jag kan sy mina medeltida klänningar själv och får beröm för dem efteråt. Men vet ni? Jag kan inte sy!
Jag har målat om i stort sett en hel lägenhet och stora delar av stugan på landet, både in och utvändig. Men jag kan inte måla!
Jag kan göra både saft och sylt. Men jag kan verkligen inte safta eller sylta!

Den där feta äckliga texten är faktiskt inte mina egna ord eller tankar men jag har alltid gått runt och trott det… Det är så fruktansvärt sorgligt men nu när jag är medveten om det har jag faktiskt en möjlighet att lära mig att förändra det!