Kärlekens val

Jag har suttit och tittat på kärlekens val nu i eftermiddag och tårarna har sprutat! Jag vet inte vad jag ska säga om filmen? Det är en vacker film men samtidigt så visar den på egoism och rädsla.

Se den är mitt tips!

Städa

059. Länka en städprodukt du tycker är bra

Säga vad man vill men jag är frälst i denna mirakelmaskin! Nackdelen är att det blir ganska blött men rent blir det! 🙂

Maken ska köra Skaka till repet i Gnesta idag jag blir kvar hemma för jag orkar inte följa med. Energin är i botten. Tänkte faktiskt jag skulle försöka använda lite energi till städning. Får köra min H2O för fullt! 😉

Blä, blä och åter blä

Det är inget som känns positivt och bra just nu. Usch, skriver det igen… Så trött, ledsen och slut i själen. Ekonomin repar sig inte och jag känner hur kronofogden kommer och flåsar mig i nacken. Orkar inte tänka eller känna. Stänger av mer och mer. Samtidigt ska jag börja gå djupare i traumabearbetningen och jag vet ärligt talat inte hur jag ska orka med allt det här? Jag är åtminstone tacksam för att jag, under tiden vi kör djupare, får träffa O två gånger i veckan! Kommer jag ur det här hel så kommer aldrig någonting kunna stoppa mig i framtiden!

Behöver du skämmas?

058. Om någon hälsar på oannonserat, får du skämmas för hur det ser ut hemma?

Kommer någon oannonserad nu så vet jag inte ens om jag släpper in dem! Men i vanliga fall när jag mår bra och kroppen är med mig så behöver jag inte skämmas. Visst kan det då ligga papper framme eller vardagsrumsbordets glas är kanske inte putsat men jag behöver verkligen inte skämmas!

Trött

Gah…. Jag har så galet ont i huvudet… När ska det ge sig?

Idag hoppas jag på att kartongerna, skräpet och alla för stora kläder kommer till återvinningen och kläderna till Myrorna! I tisdags var ju hjärtat lite för sliten och hade feber så jag tyckte han behövde vara hemma och vila. Men idag hoppas jag innerligt att han är kry så vi kommer iväg! Jag hoppas jag kan följa med, annars får han åka själv. Jag har iaf orkat med lite tvätt. Men pulsen slår hårt och är oregelbunden och pengar väldigt mellan att vara hög och låg. För ovanlighetens skull är jag trött, trött, trött… Önskar jag orkade vara ute mycket mer! Men det kommer! Jag ger inte upp hoppet än!

När maken försover sig…

…får jag en riktigt krispig morgonpromenad med Gucci. I vanliga fall går hjärtat första rundan med fröken men idag väckte jag honom vid 6.20 och då brukar han i stort sett åka. Så det var bara för mig att klä på mig och gå ut. 🙂
Nu ligger vi i soffan och Gucci är enormt trött, som vanligt. Nu kommer hon sova tätt intill mig fram till 8-9. Fast idag blir det nog lite längre eftersom promenaden blev lite senare än vanligt.

Nä, ska försöka blunda en liten stund till nyhetsmorgon.

Livet är en dans på rosor

Jag ligger i badkaret och har telefon med mig för att inte somna.. jag är så extremt trött och har varit det den sista tiden. Jag vägrar att sova på dagarna även om det känns som om jag verkligen skulle behöva det. Men jag är rädd att om jag sover dagtid så kanske jag inte kan sova på natten sedan.

Jag har blivit enormt lättväckt, jag brukar annars sova som en stock och aldrig märka något ljud omkring men nu vaknar jag bara Gucci går från ena stället till det andra. Jag är ganska säker på att sakerna som jag pratar med psykologen om är saker som stör min sömn. Jag blev ofta utsatt för saker på nätterna och var alltid tvungen att vara på min vakt som liten.
O brukar säga att det skulle gott och väl räckt för mig att växa upp utan föräldrar som jag gjorde, visst jag bodde hos min mamma men hon var aldrig någon trygghet eftersom drogerna för det allra mesta tog all hennes uppmärksamhet, jag hade inte behövt vara med om allt annat också.
Jag skulle så gärna vilja ut och föreläsa om min historia, men absolut inte gå in på detaljnivå vad jag gått igenom utan snarare hur jag blivit behandlad och bemött av sjukvård, myndigheter och männiksor runt omkring och hur min krokiga väg tillbaka till livet har varit.
Självklart önskar jag att jag hade klarat av gymnasiet utan bekymmer och att jag tagit studenten och kunnat jobba hela mitt vuxenliv, vill inte alla det? Men livet har hanterat mig hårt och mitt liv har verkligen varit en dans på rosor! Jag har nämligen fått extremt mycket taggar i fötterna!
Jag har varit sjukskriven sedan jag var 18 år gammal.  Jag skäms verkligen för det! Men jag hoppas att livet inte är kört för mig för det?! Jag hoppas att jag med Os hjälp ska kunna komma in i livet och så småningom kanske kunna ha ett jobb! Jag vill även om jag väldigt ofta tappar tron på mig själv och allt jag gör. Men hade det inte funnits en kämpaglöd och styrka inom mig hade jag inte ens legat här i badkaret idag utan då hade jag bott i en etta med jordvärme för länge sedan!

Tisdag

Idag var det dags för O och vi pratade massor om allt möjligt. Han gillar inte att mitt mående går neråt och idag frågade han hur jag skulle ställa mig till att börja ses två gånger i veckan istället för en. Jag kan absolut gå med på det men det kommer bli jobbigt, vi går in i en ny era då och det kommer bli ruggigt tufft. Jag inser att om vi ska ses två gånger i veckan börjar verkligen traumabearbetningen på riktigt. Jag är orolig och rädd… kommer jag verkligen att fixa det här?