Mörker

Fan, fan, fan…
Ingen nyckel idag och dem som skulle hjälpa oss har hoppat av… Jag blir så otroligt ledsen och stressad. Har precis slängt ut frågan i teatergruppen om det är någon som kan hjälpa oss med flytten. Jag får ju inte bära ännu efter operationen och hjärtat kan ju inte flytta allt själv. Nu är det bara att hoppas på det bästa!

Jul

Ibland känner jag mig så fruktansvärt värdelös. En sådan situation är när det handla om julen. Å gest, ångest och åter ångest. Dels därför att jularna var hemska när jag var liten men kanske allra mest för att det nuförtiden känns som om det är ett tvång att köpa julklappar till ALLA i släkten. Hade det räckt att köpa till barnen så hade det blivit två julklappar men nej, alla förväntar sig att få något och vi med vår ekonomi klarar inte av det… 😦

Kikar vi på makens sida så.ör det bara hans mormor som varken köper eller vill ha julklappar men de andra förväntar sig något. Alltså ska fem vuxna ha och ett barn. Nej, det kanske inte låter mycket för dig. Men när vi får julklappar för 1000-tals kronor så kan man inte komma med en sketen prydnadsfigur. Vi pratade om det ikväll och sa att vi skulle vilja rymma ifrån julen i år. Inte behöva fira den alls!
De två sista jularna har vi känt oss som riktigt dåliga människor för att vi inte haft råd att köpa julklappar till alla.
Tänk om vi kunde fly iväg, bara hjärtat, jag och djuren. Vi kanske ska ha en julafton hemma alldeles ensamma!

Allt mögligt

Jag tänkte inte fortsätta plåga er här med min gbp-resa utan vill ni läsa mer om den så finns bloggen Resan för livet där skriver jag mer ingående om allt som har med det att göra.

Igår pratade jag med hjärtat om missfallet. Frågade om han var rädd för att försöka igen? Det är han inte säger han. Jag är det! Grymt rädd för att förlora ett barn till. Förvisso har hjärtat rätt i att det är bättre att det blir missfall än ett gravt handikappat eller missbildat barn. Men ändå.
Nåväl, nu kommer det dröja ett år innan vi kan försöka igen men självklart finns tankarna där.

Snart är det dags för flytt!!! 🙂 Med en jäkla tur får vi hämta nyckeln på fredag och kan börja flytta i helgen men annars får vi hämta den på måndag och börja flytta då. Jag hoppas så att det blir på fredag för det vore grymt skönt att kunna ta det mesta i helgen! 🙂 Det ska bli sååå skönt att komma in till stan igen.

Hjärtat sökte ju jobb under sommaren och i augusti så var han på intervju på en bilverkstad/bilfirma och det gick hela vägen! Han sa upp sig i början på oktober så den 4 november börjar han på nya stället. För två veckor sedan ringde hans blivande chef och frågade om han skulle vilja följa med på en mässa i Sthlm i slutet av januari med övernattning. Självklart var hjärtats svar. Två dagar senare ringer chefen igen och frågar om vi är intresserade av att följa med på julbordskryssning i början av december med Viking Line. Sådan otrolig skillnad!!! På stället han är nu går de ju för bövelen inte ens på julbord… EN gång på sex år har de blivit erbjudna att åka med respektive på galej. Han är glad över bytet innan hans ens har hunnit börja och för mig känns det också ruggigt bra förstås. 🙂

Fortsättning från igår

Ja, nästa minne är när det är dags och vakna och all den smärtan som kom. Slocknade nog ganska direkt igen för det sprutade genast ny smärtlindring. Det första jag minns från uppvaket är en sköterska som frågar hur jag mår och åter sköljer smärtan över mig och min monitor skriker pga det skyhöga blodtrycket. Jag får mer Ketogan och jag somnar om.
Minns att jag frågade hur länge jag varit sövd och fick svar att ungefär en timme. Nästa gång sa jag, vet att jag frågade hur länge jag varit sövd men vad är klockan och då fick jag svaret att den var strax efter 15. Sedan somnade jag om och nästa minne så ligger jag bara och sparkar och tårarna rinner igen. Det gör så ont. Får frågan hur det gör ont och svarar att det är som en krampaktigt håll över hela mellangärdet. Sköterskan smiter iväg och kommer tillbaka med min räddning! Äntligen något som tar smärtan och jag kan fungera igen. Eller ja, jag håller mig på rätt sida smärtan iaf!

Bengt, kirurgen som opererade, kom och sa att allt gått bra men att levern var rätt stor fortfarande vilket bara tydde på att jag har en mer utvecklad diabetes än vad som märkts.
Jag fick vara kvar på uppvaket till strax innan 18 vilket var längst av alla. Tjejen som opererades efter mig var tillbaka innan mig på rummet.

Kvällen och natten flöt på med promenader och andningsträning, jag sov inte så väldigt mycket. Fick glukosdropp redan på uppvaket tillsammans med det vanliga droppet för att jag hade väldigt lågt blodsocker. Det stängdes av under kvällen men vid 1 på natten fick dem köra igång det igen för då dök blodsockret. Sammanlagt fick jag 3 1/2 l vätska genom dropp.
Tisdag morgon kl. 8 var det dags för frukost. För min del blev det 1/2 dl nyponsoppa och 1/2 dl fil. Det var otroligt gott men det tog låååång tid att få i sig det. När vi skulle träffa dietisten 10.30 och det var dags för mellanmål hade jag ännu inte fått i mig mer än hälften av frukosten, men det var bara att försöka äta på nytt.

Strax innan 12 skulle vi träffa Bengt för att få information inför utskrivningen och sedan var det dags att äta lunch. Jag blandade Keldas sparris och fisksoppa vilket var helt ok men det tog ca 45 minuter att få i mig det. Sedan åkte en efter en hem men hjärtat mitt kom sist så jag fick vila en stund innan det var dags att åka hem.
Hjärtat kom vid 14 och då började jag få rätt ont i magen och axlarna igen. Så pass ont att tårarna började rinna och sköterskan for iväg och hämta smärtlindring det konstaterades också att det var dags att äta igen och jag fick 1/2 dl blåbärssoppa och 1/2 dl näringsdryck, tid tog det men framåt 15 gick jag från avdelningen.

Gissa om det var skönt att komma hem?! Hade två mål mat kvar och lyckades få i mig dem hemma och sedan var det grymt skönt att få sova i sin egen säng även om jag satt mer än låg ner. Sov enda fram till 9 på morgonen där på och sedan har allt bara flutit på här hemma!

Totalt har jag gått ner 11,1 kg sedan flytstart 29/9 varav 2,1 kg sedan i måndags.
Jag bara längtar efter att se var resten av resan har att ge! 🙂

Hemma

Allt gick bra i måndags!

Vi kom till Motala vid 10.30, anmälde mig i receptionen och fick sedan ta hissen till avd. 15. Där fick vi sätta oss i väntrummet och efter bara 5 minuter så kom en sköterska och hämtade oss. Hon visade rummet och sängen som skulle bli min under tiden där. Jag fick byta om direkt och ta medicinerna som jag skulle innan op. Hjärtat åkte hem för han kunde ju ändå inget göra där.

Sedan var det dags för att försöka sätta nål på mig men det gick inte så jätte bra. På handryggen gick det inte alls och i vänster armveck försvann backflödet.
En annan sköterska kom in och satte en i höger armveck och det gick bättre. Personalen var verkligen underbara där.
Klockan gick och vid 13.20 kom Lotten och berättade att det var dags att gå bort till op. Vi tog mitt täcke och gick. Två narkossköterskor mötte upp utanför op salen och sedan fick jag hoppa upp på opbordet. Fick sätta mig med bra stöd för fötterna mot fotstöd och sedan lägga mig ner. Ut med armarna på ”korset” och nu var det nära. Fick antibiotika och kortison iv-porten och samtidigt sattes ekg-elektroder och någon grej mellan vänster tumme och pekfinger.
Sedan sa den manliga narkossköterskan att de skulle börja spruta smärtstillande och att jag samtidigt skulle få syrgas. Han frågade om jag kände något och jag minns att jag svarade att jag var varm om fötterna. Sedan tog jag visst ett djupt andetag och han svarade ja precis så fina djupa andetag ska du ta. Sedan är mitt nästa minne att han står över mig och säger att det är dags att vakna och jag hade så fruktansvärt ont.

Nu är det dags för mig att äta lite så resten av berättelsen får ni senare! 😉

Ibland går det snabbt

Samma dag som jag fick reda på att vi fått missfall så ringde jag ner till Motala. (Vet inte om ni minns att jag i somras skrev en egenremiss till Motala för Gastric bypass?)
I augusti skulle jag varit på ett första möte men då blev jag gravid och tackade nej. Samma dag som jag fick reda på missfallet så ringde jag ner och frågade om jag möjligtvis kunde få komma på det där mötet? Veckan efter fick jag en kallelse att jag skulle vara på plats för möte och ta prover onsdag den 24 september. Vi åkte dit och fick först info av kirurgen och sedan dietisten. Efter infon var det individuella samtal med kirurgen och jag blev godkänd för operation! Det blev bestämt att jag skulle börja flyta vecka 40 och bli opererad någon gång under v. 43 och vet ni vad??? På måndag är det dags!
Idag har jag gjort två olika soppor och fryst in i portioner så det blir lättare de första veckorna! Jag behöver inte ställa mig och laga mat utan kan ta fram ur frysen och bara värma. 1-1 1/2 dl ska mina portioner bestå av framöver! De första två veckorna efter op är det enbart släta rinniga soppor som gäller. Får även äta fil, yoghurt, hemgjorda smoothies och färskpressad silad juice.
Jag bara längtar nu och hoppas de sista dagarna går snabbt nu.