Söderköpings medeltid

Idag ska vi göra en resa tillbaka i tiden. Vi ska nämligen åka ner till Söderköpings gästabud.
Just nu sitter maken och syr på Guccis tunika som hon ska få äran att bära där nere!
Min klänning hänger och väntar på att bli entrad och makens ringbrynja ligger redo. Den entrar han dock inte förrän vi är framme. Skulle det hända något på bilfärden så kan det ju bli jobbigt om han skulle vara klädd i brynja.

Anledningen till att vi åker ner idag och inte imorgon är för att jag har vunnit biljetter till tornerspelet idag. 🙂
Bildbevis kommer senare.

Orolig

Alltså just nu mår jag inte så jäkla bra… Jag har sjukt ont i magen, jag blöder tack och lov inte men det gör galet ont. Barnmorskan som vi var hos idag och som vi ska ha resten av graviditeten, sa att det är ganska normalt att man har som mensvärk i början av en graviditet, det drar och sliter i ligament och livmodern som växer varje dag ska få plats bland de andra organen. Men hon sa också att man kan ha fördröjda eller tysta missfall… MA där kroppen behåller graviditeten och man har gravidsymtom fast fostret dött. Det kändes ju inte så överdrivet bra direkt… Men jag hoppas att det ”bara” är växtvärk och att det är tack vare endometriosen som det gör så pass ont. Magen är supersvullen idag också.
BM verkade ganska så bra trots allt. Erfaren och noga. Hon tog blodtryck eftersom jag är ”så tjock” och idag låg det lite högt, då sa hon att det var bäst att skicka en remiss till specialist mödravården direkt. Jag är dock ganska säker på att det hela berodde på att jag precis berättat en del om min uppväxt och var ganska upprörd över det. Nåväl bra att det blir kollat!

Oj, det har gått några timmar sedan jag började skriva nu. Då satt jag i Norrköping på en bänk och väntade på maken som for runt på stan. Nu ligger jag hemma i sängen och klockan är 00.40.
Känner fortfarande av magen men blir bara mer och mer säker på att det är växtvärk. Det är klart vi ska få en liten bebis! 🙂
Fast gissa om jag vill att det ska bli 8/9 nu så jag får det där ultraljudet gjort!

Det blev ingen resa till Motala idag förresten. Efter att vi varit på MVC i morse så bestämde jag mig för att inte åka.
Den snälla sköterskan som ringde i fredags ringde upp mig och gratulerade och sa att hon skulle stryka min remiss och sedan var jag varmt välkommen att skicka in en ny remiss när det väl blev dags 🙂

Alldeles för länge sedan

Jag har ju min andliga sida med mig hela tiden och ibland väljer jag att berätta om den eller använda den.

Jag har en tid nu känt att jag verkligen måste ta tag i min andlighet och healingen igen. Att det faktiskt är det jag ska jobba med i mitt liv. Den störta orsaken till att det tar emot är för att jag inte våga lyssna på mina guider och vägledare.
Idag på morgonen tog jag ändå mod till mig och gjorde en vägledd meditation för att möta min/mina guide/guider och innan kvinnan hade kommit så långt in i vägledningen kände jag någon på min högra sida. En man, indian skulle jag säga att han är, vacker, väldigt kunnig och mina tårar rann, de bara forsade och jag bad om ursäkt för att jag inte tagit modet till mig tidigare att möta honom. Han tittade på mig och såg så tacksam ut för att jag äntligen tagit modet till mig.
Efter en stund stod han bakom mig och jag kände mig trygg och allt kändes rätt.
Han visade mig att jag bör vara mycket i skogen, där kan jag tanka energi och bli ett med moder jord. Jag såg berg och massa fin grön mossa.

Du kanske tycker detta är rent blaha, men för mig blev det så verkligt! Jag måste ta tag i detta med healing och andligheten igen!
Varje gång jag gett någon healing så får jag ju bekräftat för mig att jag får till mig rätt saker och att healingen faktiskt funkar!

Så gråtig

Liten är i katthimlen nu och det har hela tiden känts som att det var rätt beslut vi tog!
Maken kunde inte vara med men jag fanns hos Liten hela tiden. Först fick hon lugnande och blev trött och alldeles loj. Hon låg i min famn under tiden som det fick verka och så lugn och kelig hon var precis innan har hon nog inte varit sen hon var kattunge. När vår veterinär kom så sa hon bara: älskade lilla kissen, det här är det absolut bästa för dig. Fy så du ser ut vid öronen och jag tror hon fick kämpa med tårarna. Vi har ju träffats många gånger sedan Liten blev sjuk.
Sedan sprutade hon Liten full med sövningsmedlet. Det tog en liten stund stund innan hjärtat slutade slå, men allt var så lugnt och stilla.
Tårarna sprutade självklart på mig, då som nu.
Veterinären sa att Litens viktuppgång till största delen var vätska och att såren hade kommit pga att hon fått så tunn hud av kortisonet.

Hur det är att vara gravid? Maken säger att jag är helt hopplös just nu. Jag minns INGENTING från ena ögonblicket till det andra, jag gråter för minsta lilla, både glädje och sorg.
Kroppen förändras, självklart syns det inget ännu på magen men brösten växer och idag har det känts som om det ”vibrerar” och framför allt i det högra bröstet. Däremot blir jag lite orolig för illamående är nästan som bortblåst och alla säger att det brukar bli värre runt v.7? Jag ska ringa till min privata gyn imorgon och försöka få tid till ett tidigt VUL för att se så allt är bra med den lilla grodan. Grodan, bebis eller knytet är arbetsnamnet här hemma. 🙂
När vi var ner till mormor nu så började jag få ont i ryggen. I get ovanligt när det gäller mig men det är  ett nytt ställe, mitt ovanför vänster skinka. Kan foglossning komma så här tidigt?

I fredags efter 15 ringde min telefon och döm om min förvåning när det var en sköterska från Motala!!! Hon ville att jag skulle infinna mig på lasarettet i Motala på onsdag kl. 13 för informationsmöte och sedan individuellt samtal med läkaren. Jag sa inget till henne i fredags för tänk om knyte inte lever där inne? Jag hoppas på en snabb tid till gyn!
Lever knyte vilket jag hoppas och tror så avbokar jag onsdag men om det inte slår något hjärta så åker jag ner.

I glädje och sorg

Hahaha, jag ska bli MAMMA!!! I en vecka har jag vetat om det men inte vågat tro att det är sant trots att det digitala testet visade Gravid, ikväll tog jag dock ett nytt test och fasiken, det där strecket går inte att ta miste på!!! 🙂

image

Idag ringde jag MVC för att boka in det första mötet så den 27 augusti ska vi dit jag och maken för lite information. Sedan blir det inskrivning vecka 12.

Det är ju så märkligt för detta var första månaden på ett år som vi inte alls försökte. Jag åt inte Pergotime och hade verkligen ingen koll på var i cykeln jag var. Jag hade accepterat att det blir ingen bebis detta år utan jag hade ställt in mig på att få igenom GBP operationen. Jag gjorde första testet i söndags förra veckan bara för att då mensen att komma. Men då dök det upp ett svagt, svagt streck, så svagt att jag trodde det var fel. Jag sa inget till maken men gissa om jag blev förvånad när han sedan på måndagen kom hem med ett digitalt gravtest och bad mig testa! Det visade gravid 1-2 så det var verkligen sant! ❤
I april beräknas den lill* födas!

Vad som är däremot är otroligt jobbigt är att vi ikväll har sista timmarna med Liten. Hon har fått biverkningar av kortisonet som inte är acceptabla så i samråd med veterinären så får hon somna in imorgon… Ett otroligt tungt beslut men det är det absolut bästa för vår lilla Liten

image

Det finns något som maken hatar

och det tvingade jag honom att göra idag, nämligen plocka bär. Vi har haft så otroligt mycket vinbär men nu ligger de allra flesta i frysen. Jag har plockat åtta liter hittills och idag blev det fyra till. Men efter hjälpen idag så är dem slut, det som sitter kvar nu får hönsen ta hand om! 😉

I morse när jag släppte ut höns och ankor så hittade ankorna direkt till högen där mördarsniglarna bor. För jo, de otäckstygen har hittat hit nu… Förra året hade vi inga men i år, mutter. Men åh vad glad jag blev när jag såg att ankorna åt sniglarna.
Jag och Gucci hade höns- och ankträning idag. Det är nämligen så att fröken älskar att jaga höns och ankor men hon får inte det så idag har vi börjat träna på allvar. Vi satt mitt i skocken av höns/ankor på gräset. I början var det riktigt jobbigt men hon lugnade ner sig till slut och till sist låg hon till och med ner och pysslade med annat!
I helgen är det åter dags för utställning så det är bara att hålla tummarna hårt.

Igår la jag förresten in vår egen Västeråsgurka, skrev jag det igår förresten? Nåja, i så fall får ni åter höra det och se bild.

image

Idag passade jag på att strimla vitkålshuvudet vi hade hemma och göra pizzasallad. Det är ju så gudomligt gott! Tänkte jag skulle lagt in zucchini också men det orkade jag inte fixa så det får bli morgondagens projekt tillsammans med städning.

Depp men positiv

Alltså tiden springer iväg och jag känner mig rätt deppig men jag försöker ändå hitta positiva saker i vardagen. Igår var det dessa otroligt söta ankor som vi har. De fick komma ut och bada i dammen vilket de älskar! 🙂

Kika på våra söta, badande ankor

Idag gläds jag åt samtalet från vårdlotsen i Östergötland som hjälpt mig angående min egenremiss till Motala. Hon har sett till så jag ska få komma på första besöket! 🙂 Jag är henne evigt tacksam eftersom sjuksköterskan jag pratade med för ett par veckor sedan sa att det inte alls gick att göra som jag gjort. Men tji fick hon!!!

Minns ni pusslet jag började på? Så här ser det ut just nu.

image

Maken min är hemma och sjuk, igår kom postenbilen uppkörandes på gården och vi gick ut båda två för jag trodde det var den nya äggkläcken som kom. Men nä, ett litet paket till maken. När vi kom in sträckte han fram det till mig och sa varsågod! Jag öppnade och däri låg en jättefin klänning att använda vid medeltida tillfällen 🙂 Den ska användas när vi åker till Söderköping på gästabud! 🙂 Då kanske även bild kommer. 😉