Länge sedan

Tiden har gått och det har flutit på. Liten har återhämtat sig från operationen och hon har börjat löpa vilket hon inte gjort sedan 2011! Vi har fått svar på proverna som togs och det visade sig att hon har eosinofil enterit. Vad det är? En inflamatorisk tarmsjukdom. Vi ska nu börja med kortison och allergent specialfoder i 14 dagar och sedan ska vi ta nya blodprover för att se om proteinerna har gått upp.
Gucci mår hyfsat men det märks att hon inte har samma kondition och blir väldigt trött snabbt. Nu sover hon lätt fem-sex timmar i sträck på dagarna. Vi bara hoppas att leverproverna har återgått till det normala på fredag!

I måndags blev köket och hallen klar. Så skönt att åter ha ett kök som fungerar! Jag borde städa här nere idag men vet inte om jag har lust 😛 Vädret tillåter dock städning, det regnar och är kallt som attan ute, vet inte var våren och värmen tog vägen?

Vi köpte ju ett björkbord och stolar i påskas. När vi hämtade det så konstaterade vi att det behövde slipas och lackas om. Så här såg det ut när jag började

20140507-105148.jpg

20140507-105203.jpg

Här är bordet slipat x antal gånger och med olika grovlekar av slippapper

20140507-105501.jpg

Just nu står andra strykningen lack och tokar men när jag höll på med första strykningen passade jag på att dockumentera.

20140507-105640.jpg

Det blir minst en strykning till men sen får vi se. Slutresultat kommer om ett par dagar. Riktigt kul att hålla på med även om jag fick väldigt ont av slipandet.

Igår var jag hos traumaterapeuten och det blev riktigt jobbig och tårarna rann mest hela tiden. Vi pratade om pappa (inte min biologiska utan mormors man) och fast det den 12 maj är 10 år sedan han dog så gör det så fruktansvärt ont. Jag kan inte se ett kort på honom utan att gråta och att skriva det här är fruktansvärt jobbigt… 😥
Han frågade mig om jag hade hört talas om Stockholmssyndromet, anledningen till det var för att han börjar tro att jag har tillämpat det som barn. Att jag jag skyddat mormor, mamma m.fl. även om dem inte alltid varit så trygga och snälla som dem borde. Barn gör så för att överleva, helt omedvetet. Lika så absorberar små barn ondska och ilska och vänder den sedan, väldigt ofta, mot sig själva samtidigt som de har svårt att visa ilska öppet för någon annan.
Det var fruktansvärt jobbigt igår men nu när jag skriver om det inser jag ju hur rätt han har.

När jag satt på bussen bestämde jag mig för att använda väntetiden på bussen till att gå runt i handelsträdgården, som ligger precis intill, och köpa några blommor.
När jag kom hem planterade jag dem i små grupper.

20140507-114024.jpg

20140507-112323.jpg

Efter det städade jag övervåningen och bytte lakan i sängen. Katterna blev överlyckliga och låg och trynade i sängen resten av eftermiddagen och kvällen. 🙂

På söndag ska vi åka till Guccis uppfödare och få hjälp med trimning på henne för den 24 maj ska fröken ställas ut. Ska bli spännande att se hur det går för henne! 🙂

Hur det går i bebisverkstan? Ja du jag vet faktiskt inte. I söndags kväll när vi gick och la oss, tror att jag var på 7 dpo då, fick jag så galet ont i tjejmagen. Hjärtat fick hålla sina händer på magen och av värmen blev det lite bättre men det försvann inte helt. Vi får väl se vad som händer framöver!

Annonser

7 reaktioner på ”Länge sedan

  1. Jag upplever ofta insikterna från terapin som både smärtsamma och hjälpsamma – och att man sedan vet varför man gör på ett visst sätt gör ju inte att man slutar med det… Otroligt starkt att dig att jobba vidare trots att du verkar ha så mycket smärtsamt i bagaget!
    Kul projekt med bordet, vi skulle också verkligen behöva ett nytt köksbord. Det är extra roligt med möbler när man själv har varit med och tagit fram det fina i dem 🙂
    Kram

    • Det är ju både ock, det är nog det som är så jobbigt. Att sedan brottas med alla känslor från bagaget gör det inte enklare. Men om nu något ska förändras så måste det ju börja med att komma upp till ytan. Vissa saker och beteenden kommer förmodligen alltid att finnas kvar andra kanske kan förändras.
      Det är verkligen jätte kul att kunna göra något fint!
      Kram

  2. Hoppas att djuren kryar till sig ordentligt!

    Det verkar som att terapin hjälper dig? Jag tror egentligen att alla skulle må bra av terapi ❤

    Du är så duktig med bordet, det kommer bli kanon!

    Kram

    • Det ska nog bli bra med djuren!
      Ja, jag tror terapin kommer hjälp på ett sätt som den inte gjort förut med tidigare terapeuter. Jag håller med dig, det finns så mycket i livet som skulle behöva upp till ytan och det händer saker dagligen som man skulle behöva bolla med någon utomstående. Inte behöver man varit utsatt för trauman för det!
      Tack snälla! 🙂
      Kram

      • Men det ska inte förringas att för människor med trauman är det fantastiskt att det finns!

        Bloggen och ni som kommenterar ofta, är min terapi och mina terapeuter! Det betyder mycket att kunna få skriva av sig och ha flera i samma situation att bolla med!

        Kram

      • Nej verkligen inte!
        Sedan är det ju otroligt viktigt att hitta rätt terapiform. Jag har gått i terapi i närmare 10 år med olika terapeuter/psykologer/läkare men inte mått mycket bättre, nu känns det som jag träffat rätt!
        Självklart är bloggandet en otrolig terapi också. 🙂 Så skönt att veta att man inte är ensam!
        Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s