Vattenläcka

I tisdagskväll hörde jag att det rann vatten i hallen, där alla kopplingar sitter till vattenrätten och jag bad hjärtat mitt komma för att hjälpa mig ta bort skyddet vi har för där. Mycket riktigt! Där stod vattnet och sprutade…
Jag satt med ett stort badlakan och höll för medan hjärtat försökte få tag på hyresvärden för att få reda på var i hela friden man stängde av vattnet.
I onsdags kom rörkrökaren och bytte kopplingen som spruckit.
Idag var försäkringsbolaget här och 70 cm av väggen i hallen måste rivas och sedan uppdagades att det även har läckt vatten i köket så där kommer vi bli utan golv ett tag framöver…
Fan, rent ut skrivet, hur mycket ska man orka med?
Jag vill inget hellre än att bara börja äta mat nu igen men jag ska hålla fast!
Igår köpte jag Itrim LCD på Tradera. Hittade 36 måltider för 500:- halva priset är det och jag blev överlycklig för det!

Imorgon ska vi åka till min bror och hans blivande fru. Vi ska även hämta upp syster och deras mamma. Ska bli så skönt att få träffa dem igen!

Glädjen är borta

Har varit hos sjukgymnasten idag. Vi började samtalet med att diskutera hur jag mådde och jag började gråta… Tårarna bara forsade och jag orkade inte hålla ihop mig själv längre. Jag berättade om min enorma rädsla inför framtiden och vad som händer ifall jag måste börja jobba?
Jag berättade hur otroligt sviken jag känner mig av min förra psykolog, nu kan ju hon inte hjälpa att hon blev gravid men jag känner mig sviken återigen. Att min läkare som jag haft i över fem år är tjänstledig och ingen har berättat det för mig, åter känner jag mig sviken och bortglömd.
Hur otroligt ledsen och förstörd jag var efter läkarsamtalet för någon vecka sedan med läkaren som tyckte att jag var så pigg och fräsch och visst skulle kunna börja jobba heltid… En läkare som jag aldrig tidigare sett och han hade inte läst min journal för han hade inte insett hur lång den var.

För att göra en lång historia kort. Jag gick aldrig klart gymnasiet utan har varit sjukskriven sedan våren 2002… Jag har alltså ingen fullständig utbildning. Har inte klarat av att slutföra dem ämnena jag påbörjat under åren jag gått sjukskriven.
Har under många och väldigt långa perioder legat inne på psyk, behandlingshem eller familjehem.
Skadat mig på ett eller annat sätt, ätstörningar, depressioner, dissociativ osv. Mycket av det har jag tagit mig ur men när det händer saker runt omkring mig så kommer väldigt mycket upp till ytan igen och jag sjunker ner till botten. Jag är livrädd för att börja skada mig själv igen.

När min psykolog gick på mammaledighet skulle jag få en ny kontakt, det visade sig att det var en sjuksköterska som jag skulle träffa en gång i månaden. Det funkar verkligen inte för mig och framför allt inte nu när försäkringskassan har bestämt sig för att jag bara SKA ut i arbete. Det handlar verkligen inte om att jag inte vill ut i arbete.
Självklart vill jag det men jag är så oerhört stresskänslig, ljud som påminner om övergrepp jag varit med om kan få mig att gå upp i atomer igen och jag har absolut ingen mur att gömma mig bakom längre. Sjukgymnasten sa att hon ville fråga mig om jag kunde tänka mig att börja hos deras traumapsykolog och jag sa att jag gör vad som helst just nu. Jag orkar nämligen inte kämpa med allt detta själv längre.

Jag är inte så stark som alla tror. Inte ens som jag själv tror… Jag faller otroligt lätt och allt inom mig gör ont. Just nu orkar jag inte ens tänka på hur jag kommer må under en traumabearbetning.
Vet inte ens om jag orkar tänka alls längre.

Ibland stannar liksom livet till

Idag när jag satt i väntrummet hos bettfysiologen så satt en äldre herre där. Jag var alldeles svettig och kom med andan i halsen för att jag kom direkt från träningen. Vi kallpratade lite om just mina svettningar och att det enligt kalendern faktiskt är midvinter nu. Sedan blev det tyst ett tag.
Jag la märke till att han hade lite ryckningar i kroppen men tänkte inte så mycket mer på det.
Jag la märke till hans ring på lillfingret och sa till honom att jag tyckte den var väldigt vacker! Det var en tvåhövdad orm från Asien berättade han då. Han hade bott i Singapore i sex år och varit med och startat upp verksamhet där åt Sandvik. Han hade bott på många ställen i världen.
Jag frågade om det var Sverige som trots allt var bäst?
”Ja, så här på äldre dagar. Det finns inte så många länder som slår Sverige, nja det skulle kanske vara Norge men är man sjuk som jag så behöver man bo i Sverige. Jag har nämligen Parkinson.”
Vi pratade länge om sjukdomen och hur den påverkar livet och omgivningen. Han sa att det är så svårt att ställa in mediciner för allt beror på vad man gör från dag till dag.
I 15 år hade han levt med det men han sa att läkarna säger att det finns i alla fall ingen som har dött av Parkinson.
Livet stannade upp för mig ett tag och trots allt kanske jag har det rätt bra ändå.

En tung dag

Det har varit en tung dag idag. Jag känner mig inte alls glad och motiverad till något.
Mina tankar har varit back in the past och jag minns saker som jag inte alls vill minnas… Det gör ont… Så förbannat ont rent ut skrivet… Gråtna tårar till tusen, fast jag försöker hålla dem tillbaka. Sorg, längtan, förtvivlan, ilska, saknad, undran och tomhet.
Trodde jag tagit mig vidare från dessa känslor men tydligen smyger dem sig på när kroppen är svag.
Vill inte känna längre…

Det är inte klokt!

Alltså min mage tar kol på mig… Den gör förbaskat ont och jag mår illa. Känns dom om jag behöver besöka tia men det finns ju inget i magen, den är tom efter alla timmar i natt…

Ringde medicin och dem ringer upp mig först imorgon??? Det är verkligen helt galet…

Drar täcket över huvudet och hoppas kroppen ger sig snart!

Snö, mage och vägning

Men hallå???!! Var kom all denna blötsnö ifrån? Var det inte våren som skulle komma nu? :O

Min mage har ballat ur helt och hållet nu.. Har bott på toa mer eller mindre ikväll/natt. 😦 Jävla skit, när dessa skov kommer får jag så satans ont i kroppen och ja, nu förstår jag varför jag var så himla trött natten som gick och i morse. Bara att ringa till medicinmottagningen imorgon och försöka få en akuttid till läkarn det här funkar verkligen inte! Måste få något som hjälper mot magen och värken… 😦
Blir att ringa återbud till sjukgymnasten i morgon för två timmar på buss? Nej, skulle inte tro det!

Nåväl, dagens vägning var en grym upplevelse och jag blev så glad och stolt över mig själv!
-8,6 kg visade vågen och jag har hållit på i 17 dagar! Nu vill jag bara se mera, mera, mera resultat!!! 🙂