Tårar

När vi satt och tittade på tv i eftermiddag så var det ett program om djur. En lejonhona hade slagits med en annan flock och blev illa skadad, tårarna rann… Jag tänkte på min älskade vän, saknade henne, kände sorgen, tänkte på begravningen, tänkte på hennes tid på sjukhuset. Tänkte på hennes ständiga kamp i livet. Tänkte på hur nära vi kom varandra.
Tårarna stillade sig, tills honan hade lyckats få sin unge att ingå i flocken, då gick honan iväg för att lägga sig på en lugn plats och dö. Då kom tårarna igen och jag kom på mig själv säga att honan skulle hälsa till A och till A sa jag att hon skulle ta hand om honan.

Tårarna stillade sig igen tills vi började titta på Eragon. En film om en drake och hennes ryttare.
När det dog människor i filmen så kom minna tårar igen… Då sa jag stilla till mitt hjärta att jag klarar verkligen inte av att se på tv idag, jag är alldeles för skör.
Jo, tårarna rinner nu igen, men det måste nog få vara så…

Sista veckan

Jaha, då är sista veckan som ogift inledd. För sista gången i mitt liv vaknade jag ogift en söndag! Känns bra måste jag säga! 🙂
Förvisso har jag varit vaken ett par timmar men det känns ändå väldigt bra!

Idag är tanken att vi ska åka till svärpäronen och baka småkakorna till på lördag. De har varmluftsugn så det går något snabbare att baka där. Inte för att tiden är jätte viktig men skönt att det går lite snabbare när det så pass många kakor som ska bakas!

Hjärtat mitt sover fortfarande. Men tror bestämt att det är dags att väcka honom snart så vi hinner idag.

Mina tankar är självklart fortfarande kvar hos A. Jag kan verkligen inte bara släppa det. Men jag försöker trots allt att se framåt, fast det är svårt. Tror jag bara ska låta det vara så här ett par dagar! Ska iaf försöka växla om till på lördag men alla som fattas mig kommer självklart finnas med mitt upp i allt.

Hur?

Jag måste erkänna att det slits så förskräckligt inuti mig…
Igår var vi på begravningen och det var fruktansvärt tungt… Det gjorde så ont, tårarna rann i massor och gick verkligen inte att stoppa men det var samtidigt oerhört vackert! Jag tror att Anneli ville ha det så där! Enkelt, varmt och väldigt vackert!
Jag kan fortfarande inte förstå att du är borta. Eller fysiskt iaf för nog märker jag att du finns hos oss ändå! Igår i kapellet vände jag mig om flera gånger för jag trodde att det var hjärtat som pillade på min axel eller i håret men han stod med ryggen mot mig någon meter bort, då log jag stilla samtidigt som tårarna rann.
Jag saknar dig!!!

Samtidigt ska jag försöka vara glad och planera det sista på bröllopet.. Det är svårt. Den enorma sorgen river i mig och samtidigt ska jag försöka planera en av de lyckligaste dagarna i mitt liv? Hur gör man?

Long time no see

Nu har det gått så där länge sen igen sen jag skrev. Tiden rullar iväg och julen är nu över för detta året. Vi ”firade” hos svärföräldrarna. Åkte dit den 23:e för att även få fira med blivande manens bror, hans sambo och deras son. Middag på kvällen och paketöppning.
Sedan blev vi kvar över natten.
Vi hade tänkt åka hem på julafton men blev kvar så det blev Kalle och middag med hjärtats mormor med särbo också. Vi stannade även kvar denna kvällen så igår kom vi hem.

Idag har min lillasyster och hennes föräldrar varit här på dagen. Vi åt lunch tillsammans och fikade innan de åkte hem. Mycket trevligt!
Sedan blev det en eftermiddag och kväll med filmtittade och stickande.

Nu har jag duschat och ligger i sängen. Ska försöka sova lite så jag orkar med morgondagen med begravningen. Jag vill verkligen inte att morgondagen ska komma men det är oundvikligt….
Jag har fortfarande inte förstått att min vän är borta. 😦 Borta för alltid… 😥
Jag saknar henne!!! ❤

Det får framåt

Det löste sig väldigt bra med ny tid till privatgyn! 🙂 Jag ringde i måndags och kvinnan som svarade beklagade sig flertalet gånger över att vi skulle få vänta på tid. Då tänkte jag att vi inte får någon tid innan våren, men hon började med att ta våra uppgifter. Sedan tittade hon efter tider och hon beklagade sig igen över att vi skulle få vänta länge… Kan ni komma den 2 januari klockan 11? Ja, det kan vi göra blev mitt svar! 🙂 Hallå, det är ju bara två veckor dit.. Det är ju inte lång tid?! 🙂
Igår var det dags att börja testa med monitorn igen, trots att jag fått reda på att monitorn inte är bästa hjälpmedlet för oss med PCOS så ville jag testa en cykel till, döm om min förvåning när jag igår, på CD 6 fick hög på monitorn? Tur att vi ska till gyn snart!

Jag sitter återigen på bussen på väg in till stan. Kom på att nästa gången jag står där och väntar så är jag fru! 🙂 Det känns så märkligt men otroligt bra! Jag är fortfarande inte nervös över bröllopet trots att det bara är 16 dagar kvar.
Idag ska jag köpa papper till vigsel- och festprogrammet och sedan ska jag prova ut linser, sola och beställa en klipp- och färgtid hos Åsa. Ikväll ska vi åka till Norrköping för att hämta hem klänningen! 🙂
Det känns dock väldigt märkligt att sitta och planera en av mina lyckligaste dagar och samtidigt ha denna enorma smärta och sorg efter min älskade vän. Jag får dåligt samvete när jag skrattar ibland. Fast jag känner mig ganska trygg i att L inte skulle velat att jag slutade planera bröllopet. Jag vet att hon är med där i kyrkan och på festen ändå! ❤

Vilken miss

Ja, samtalet med gyn blev inte riktigt som väntat… Det var inte den läkaren jag brukar ha och kvinnan som ringde talade om att KK inte längre sysslar med fertilitetsbehandling utan vi får vända oss till den landstingsknutna privata gynmottagningen… Varför kunde inte min läkare kunnat informera om detta?? Då hade jag kunnat ta kontakt med privatgyn tidigare så att jag kunde fått medicinerna redan nu! Jag kanske inte ska klaga men det känns som om det försvinner massor av viktig tid. Jag som trodde att jag skulle få recept utskrivet idag så jag kunde börja med hormonerna redan denna cykel men tji fick jag… Bara hoppas att det inte är jätte lång väntetid på privatgyn! Ska ringa på måndag och höra mig för.

Sova? Nej tydligen inte i natt.. Helt plötsligt har jag börjat fundera massor över bröllopet och om det verkligen inte är något jag glömt?! Så galet.
Tänker massor på min älskade vän. Försöker förstå vad som hänt, vilket verkligen inte går.
Ser verkligen inte fram emot den 27/12 då det är dags för det absolut sista avskedet… Det gör så ont, så förbannat ont.

Dag i dimma

Tant röd är på besök och jag ligger utslagen i soffan. Varit vaken sen tidigt i morse med grym mensvärk och huvudvärk. Ska bli intressant att se vad gyn har att säga och hur vi ska gå vidare med allt. Jag hoppas själv på Ovitrelle spruta och slippa Pergotime men det återstår att se!

L ringde idag och jag blev jätte förvånad men glad för hennes samtal. Vi pratade en liten stund och jag lider verkligen med dem i allt arbetet dem har nu framför sig. Så tufft, så jobbigt och så galet overkligt!Jag saknar min älskade vän så det gör ont! Men ändå kan jag inte förstå vad som hänt… 😦
När det blir reklam för Farmen på tv tänker jag ännu mer. Hur hade det blivit om du kommit med där? Gah, tankarna bara snurrar…