Tunga tårar

Ikväll har vi kikat på Wallander, mormor och jag. En som jag inte sett! Den gick på fyran.

När filmen var slut så började mormor titta på smycken. Eller det började med att hon skulle lägga ner sina ringar i smyckeskrinet och då började hon titta på smyckena som låg där.
Gamla vigselringar bl.a. och Bengts manschettknappar… Då brast det för mig. Jag klarade inte av att hålla tårarna tillbaka utan de bara forsade ner för kinderna…. 😥
Det hjälps inte att det är nio år sedan han gick över till andra sidan. Det gör fortfarande lika ont…
Idag, 3/6, är det nio år sedan begravningen var dessutom. Vilken dag. Det är nio år sedan jag för första gången högt uttalade ordet pappa till honom… Framme vid kistan sa jag: Jag vet att ni änglar hör, jag älskar dig Pappa!

Gah, tårarna rinner och det gör så fruktansvärt ont i mig.. Fast jag vet att han finns hos mig varje dag. Han vakar över mig varje natt. Han finns alltid vid min sida. Det är bara så tungt att han inte finns hos mig fysiskt. ❤

Annonser