Bra trots allt

Det blev ett riktigt bra möte med läkaren. Höjning på medicin och även tillägg. Han ringde till L på fk efter att jag varit där och hon lovade att försöka så det inte blir något glapp men det blir iaf inte fyra månader som hon sa till mig! Återbesök till min gamla läkare i januari och psykologen till dess. Tror faktiskt jag får somna något tidigare ikväll! Trött så ögonen går i kors…

Rubrik!

Kom iväg till slut men kom inte upp ur sängen förrän 20 i 10 så det var bara på med kläder och sedan försöka puttra iväg. Svårstartad som fan var svarta faran idag… Men kom iväg till slut och här sitter jag nu och väntar. Hoppas på ett bra samtal men har inte så stora förhoppningar måste jag erkänna.
Over and out

Sömnlös igen

Det känns bra det här… Ska till läkarn i morgon, behöver åka hemifrån senast 10 och jag är fortfarande vaken… Till råga på allt ska jag köra svarta faran in i snöblasket… Hoppas innerligt bara att det inte fryser på nu. Ska Dick bli lite spännande att se vad han säger om intyget. Han lovade ju faktiskt att ta kontakt med L på fk vilket han inte gjort och förmodligen har han inte skickat in utlåtandet heller ännu. På fredag går min nuvarande period ut så det är ju lite bråttom om vi säger så.

Nåväl, på fredag hämtar G nyckeln till nya huset och på lördag börjar vi flytta in! Ska bli så skönt när allt är i ordning och klart! 🙂
Nu ska jag fortsätta att ägna mig åt sudoku och hoppas att JB tänker styra kosan hitåt snart!

Vedinplock

Känner mig som en ganska värdelös människa och sambo just nu. 😦
Vi är vid huset och plockar in ved i vedbon som de fd. hyresgästerna undrade om vi ville ha vilket vi självklart inte tackade nej till! Jag har plockat in lite grann men inte alls mycket då min kropp har gett upp… 😦 Ryggen värker och jag känner mig skit dålig som inte kan hjälpa till. G har sagt att det inte gör något för han vet hur det är med kroppen och att han älskar mig lika mycket ändå.. Men det känns så fel.
Nåja, ska väl försöka hjälpa till lite mer för det är världens största hög..

Strulmage

Fy bubblan vad jag gillat min mage… Eller inte. Nu har den bråkat med mig sen i början på oktober. Kanske borde söka men har ingen lust.. Vet att det bara är rutinundersökningar men jag vill iaf inte.

Idag har vi varit och mätt rummen i huset och börjat planera hur vi ska möblera och vilket rum som blir vad. Längtar så till nästa helg när vi börjar flytta in!!! Tänkte jag ska ringa Länsförsäkringar i morgon och ändra om i försäkringen.

Imorgon är det även psykologen som gäller och på torsdag ska jag träffa läkaren ska bli intressant att höra vad han har för ursäkt till att intyget inte är klart…

Ska väl snart försöka sova lite. Hoppas det går bättre ikväll än tidigare annars måste jag ta upp det på torsdag också.

Puss o kram, tavelram

Sova är inget jag sysslar med!

Förbannade, jävla klåda… Det kliar på benen så jag blir knäpp. Länge sen sist men nu är den tillbaka och det med besked! Har du någon gång försökt sova när det kliar på kroppen så det inte går att ignorera? Känslan får mig ofelbart att tänka på de gånger jag fått morfin. Fast det brukar mest klia i ansikte då, märkligt hur morfin kan verka så? Varför just klåda i ansiktet? Men nu är det benen som kliar, det är ett under om jag lyckas genomlida natten utan att klia sönder mig! Det värsta är att det gör så ont efter att jag slutat klia, det liksom värker i huden, fettet eller musklerna eller vad det nu är som gör ont, en brinnande och pulserande smärta.

Längtar så till nästa helg! Då börjar flytten, även fast det är riktigt tungt så ska det bli så skönt att komma ifrån detta huset. Tror inte det kommer vara mycket som jag kommer sakna här.
Nähä, ska väll fortsätta att riva mig på benen och hoppas på att sömnen kommer.

*klappar mig själv på axeln*

Ja men vad fint att jag klarade av att ta en dusch idag! Vill inte veta när jag duschade sist.. Så länge sedan att jag glömt när det var iaf.. Bestämde mig för att jag varken fick spela något mer på telefon eller dricka kaffe om jag inte duscha och nu sitter jag här.. Kallt som fan är det men jag är nyduschad iaf. Jag har ju eldat som bara den här idag så det är ju inte märkligt att det är kallt.. Jaja, det blir säkert bra med allt..

Blä

Vilken dag… Somnade runt halv tre i natt, vaknade vid 11 men kom inte ur sängen förrän efter kl 14… Gick ut och matade djuren. Fixade sedan lite att äta och nu ligger jag i soffan. Galet trött och skulle kunna somna när som. Inte jätte ont idag men fruktansvärt trött.. 😦 i morgon måste jag försöka vakna tidigt. Har telefontid med läkaren någon gång under förmiddagen. Skulle dock inte förvåna mig om han ringer efter 16 som förra gången.

Nähä, koka lite kaffe kanske…

Kolsvarta hål

Fy, är så ledsen och trött. Jag pratade med min handläggare på försäkringskassan igår och fick då veta att läkaren inte har varken tagit kontakt med henne eller skickat in intyget som han lovade i oktober när jag var där. Jag frågade då vad detta betydde för mig och fick till svar att ja, det kommer förmodligen dröja fyra månader nu innan du har besked. FYRA JÄVLA MÅNADER?? Vi ska alltså leva av Görans lön är tanken, tur att han fick prata med en bra och förstående handläggare hos fogden idag! De bestämde att han från och med idag inte har någon utmätning!
Allt med flytten känns just nu bara som en börda. Vet inte hur mycket mer jag ska orka med?! Vill bara kasta mig på golvet och gråta. Gråta floder, men det känns som om jag skulle släppa på muren just nu skulle nog allt rämna för mig och jag skulle trilla riktigt djupt ner i mitt kolsvarta hål. Jag försöker hålla minen och fortsätter kämpa. Någon gång ska väl jag/vi också få vila.

Kom att tänka på en psalm som får bli dagens tänkvärda.

Jag skall gråtande kasta mig ner
på en kust som jag aldrig har sett.
Jag vet ej var jag är, men jag vet
att en boning åt mig är beredd
vid ett hav i en stad som fanns till,
som fanns till innan städerna fanns,
i ett land som är nytt och är före all tid
och där natten har dagarnas glans.

Och jag stryker från pannan min sömn
i en värld som har vaknat just nu,
och hur vintrarna var har jag glömt
i en sommar som aldrig tar slut.
Jag hör skratten från lekande barn
och jag själv är ett barn i Guds famn
och mitt hem är den kärlek som var och som är,
som är och som alltid finns kvar.
(Den svenska psalmboken från 1986, psalm 311
text av Anders Frostensson)