Sjukstuga

Idag har det varit en riktigt sjukstuga här…
Både jag och gubben är sjuka med feberfrossa, täppta näsor och jag hostar.
Det var ett helt företag att ta sig till affären för att handla det nödvändigaste idag.
Vi skulle ha åkt till vänner och äta i helgen med med tanke på hälsan känns det inte som en bra idé.. Det känns inte alls roligt för jag hade verklgen sett fram emot det!

Sen väntar vi på bilen som vi ska köpa men det verkar inte som om han som ska sälja den får sin bil någon gång.
Han har nu väntat x antal veckor på sin nya bil, men för varje vecka som går blir den ännu en vecka sen.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan och bara ligga där ikväll och dricka te.

Livet ÄR en dans på rosor…

…ja, man får väldigt många taggar i fötterna!

Den här dagen har verklligen inte varit rolig… Jag har haft en massa tunga minnen, mycket tårar och jag känner att jag bara måste skriva av mig här…
Det är inte någon rolig läsning så jag höjer ett varningens finger! !

När jag var riktigt liten blev jag utsatt för övergrepp. Jag vet inte vem det var och på ett sätt är jag glad för det idag.
Både min mamma och pappa, eller monster som jag har valt att kalla honom idag, missbrukade alkohol och droger. Anledningen till att jag kallar honom för monster är att han förvandlades till ett då och då, han misshandlade.

När mamma och jag flyttade lyckades hon hålla upp i sitt missbruk och börja jobba. Detta var nog dom lyckligaste åren i mitt liv, men så småningom blev det en mardröm för mig. Mamma blev en slav under drogerna och återigen blev jag utsatt för övergrepp, den här gången var det två bekanta till mamma som utsatte mig.
Jag blev otroligt duktig på att dissociera när allt det där hemska hände. Jag lyckades för det mesta fly till min värld där inget gjorde ont eller kändes obehagligt. Det var min överlevnad då, men med tiden blev det ett stort hinder. Jag var inte alls gammal när jag började skada mig själv på olika sätt.

Med tiden utvecklade jag ätstörningar men det verkade inte vara någon som reagerade eller förstod hur dåligt jag faktiskt mådde. När jag var 16 och hade börjat på gymnasiet fick jag till slut kontakt med BUP tack vare skolsköterskan och det skulle bli min räddning, trodde jag i alla fall, fast innerst inne visste jag att jag var obotligt sjuk. När jag kom dit fick jag träffa en psykolog, jag började berätta om mina bekymmer och fick till svar att min problematik var alldeles för svår för att kunna göra någonting åt… Vad var det hon satt och sa till mig? Jag var alltså obotlig som jag hela tiden hade trott själv, nu fick jag även höra det av en psykolog på BUP.

Det har varit många tunga och svåra år genom mitt hittills korta liv, men jag har aldrig velat att någon ska tycka synd om mig.
Det är trots allt genom alla svårigheter som jag har växt och blivit den jag är.
Det som gör mest ont är att minnena gör sig påminda med jämna mellanrum. Ibland är dom så intensiva att jag knappt vet om jag är här eller där…
För många kan det här vara väldigt svårt att förstå och jag förstår det!
Har man aldrig upplevt något som är traumatiskt, vad det än må vara, så tror jag att det är svårt att kunna förstå.
Myndighetsarbetare är väldigt bra på att påpeka att dom FÖRSTÅR, men hur ska dom kunna förstå något som jag inte själv förstår?

Den här dagen har varit vigd åt tårar och sorg, men ibland tror jag att det måste vara så…

80 bullar senare

Det blev bullbak till slut. Hela 80 st. blev det! 🙂
Har så fruktansvärt liten frys så jag får väl ställa mig och sälja ett gäng bullar imorgon. *LOL*
Men alla mynt har ju en fram- och baksida och baksidan är att jag nu, om möjligt, har ännu mer ont i rygg och nacke.
Får ju dock skylla mig själv! 😉 Men det blev faktiskt lite bättre efter en varm dusch.

Nu är det dags att krypa ner under täcket och sova bort ett par timmar och sedan bege sig av ut i den stora världen.
Jag åker bort ett par dagar så det kommer nog inte bli så mycket skrivet här.
Så tills vi ses nästa gång får du ha det toppen bra och hoppas att du får en mysig och trevlig älg, å förlåt, jag menade ju helg! 😀

Vandrande värkmojäng

För att börja med det positiva så gick gårdagen faktiskt väldigt bra! 🙂
Tandus Hubertus, tyckte att jag hade väldigt fina tänder, så när som på en problemtand som bara spricker och bråkar hela tiden. Jag skulle tillbaka i slutet på november och fixa den. Har jag tur så räcker det med att lappa ihop den annars misstänker jag att det kommer att bli VÄLDIGT dyrt för han började prata om att sätta en krona där.

Är en ganska lugn dag.
Mår dock inte så jätte bra fysiskt, mår illa, som jag gjort dom senaste 4 dagarna, nacken och axlarna värker vilket resulterar i en hejdundrandes huvudvärk, känns som om det ska sprängas vilken sekund som helst, vänster öra värker, feber har jag med. Känner mig som en vandrande värkmojäng idag… Hoppas verkligen att det inte blir värre nu för i morgon ska jag ju åka till den STORA huvudstaden.
Just nu går det inte heller så jätte bra att vila och ha det tyst runtomkring för snickarn är här och fixar lite saker som skulle fixas, så det bankar och slår så det ekar i hela huvudet. 😦

Tänkte att jag skulle ha bakat bullar idag men vi får väl se om kraften behagar komma tillbaka.
Nej nu ska jag inte sitta här och klaga, det finns faktiskt dom som har det värre… Som min mamma brukade säga.

En skräckens dag

Usch ja, igår fick jag ett kort med posten, det var från farbror tandläkaren, han ville att jag skulle höra av mig för att få en tid för undersökning… Jag ringde direkt, för jag var helt säker på att jag skulle få vänta på en tid, sköterskan svarade och hon sa glatt att jag kunde få komma idag 13.20. Borstar tänderna förbrilt och bävar.
Nej, vad får dig att tro att jag har tandläkarskräck?
Är det något jag är fruktansvärt rädd för så är det att gå till tandläkaren.
Men det är ju nödvändigt så det är bara att snällt ta skräcken i hand och gå dit.

Sen när jag kommer hem är det dags att tillbringa ett par timmar i tvättstugan, ALLTID lika roligt, eller inte.

Fortsättning följer…

En mysig lördag men en trött söndag

Gårdagen var en jätte bra dag! 🙂
På förmiddagen tog vi det ganska så lugnt, åt en mysig frukost och sedan for vi iväg och handlade det som behövdes inför kvällens middag som skulle komma att avnjutas med besök av goda vänner!! 🙂
Det blev en trevlig kväll med mycket prat och skratt, men även allvarsprat.
Natten gjorde intåg vid 24-tiden och både jag och mitt hjärta somnade per omgående 😉

Men natten blev inte alltför lång, vid 04.38 vaknade en hungrig och kaffesugen kvinna *wiiie*
Däremot blev det ett par timmars sömn till efter smörgås och en kopp kaffe till.
Den här dagen har verkligen gått som i en dimma, kommer knappt ihåg vad jag har gjort, haha.
Men jag vet att jag somnade en timme nu på eftermiddagen.
Det blir en tämligen lugn och tidig kväll kan jag lova!