Arkiv för kategorin 'Kroppen'

Muskelfäste inflammation

Det var vad sjukgymnasten sa att jag hade i axeln.
Det är biceps- och bröstmuskelfästena som är inlammerade vilket innebär att det göra ont och är ömt på flera olika punkter.
Även nere vid armbågen, där biceps också fäster.

Lokalverkande anitinflammatoriskgel ska smörjas på och övningar att göra ett par gånger om dagen innan det är dags för återbesök.

Nu är Rufus här

Inte alls orkat vara aktiv här…
Har hur som helst hänt en del.
Lilla Jag har fått en liten Rufus den, 25/2, ja, han är inte så liten längre och har faktiskt börjat öppna ögonen nu.
Vi var väldigt förvånade att han inte fick några syskon men på ett sätt var det skönt att det bara blev en.

Nyfödd

Sluta nu matte

Själv har jag fruktansvärt ont i min axel och det har spridit sig till nacken och huvudet nu…
Ska till sjukgymnast på tisdag och se vad det kan vara.

En god gärning

Japp, det skulle man kunna säga att jag har gjort idag.
Nämligen anmält mig till donationsregistret.
Jag har tänkt göra det länge men det har aldrig blivit av.
För mig har det alltid varit en självklarhet att donera dem orkan och vävnad som man kan.
Jag vet att vissa tycker det är oetiskt att donera orkan men jag anser att om man kan rädda liv så ska man göra det!

Arg, trött & värk

Hmm, ja, ibland undrar man hur länge man ska behöva stå ut med ett nedrivet badrum?
Sen måndags förra veckan står det bara en toalett i hela badrummet. Duscha får vi göra i en lägenhet låååångt bort, vilket innebär att man är svettig innan man ens har hunnit hem igen…
Trots tjat och gnat på hyresvärden händer det inget. Pratar man med hgf ska man ha ett hyresavdrag på 10% om man har en toalett att tillgå, har man varken dusch eller toalett är det 15% som gäller.
Men nu kommer vi till det fina lilla undantaget hos våran hyresvärd. Det blir inga hyresavdrag för underhåll, trots att det är ett badrum.

Är trött och slut i kroppen, sover inte alls mycket på nätterna.
Fruktansvärd värk i magen.
Så ont att jag viker mig dubbel ibland och det gör det inte lättare att sova på nätterna.

Nä nu ska jag ner till boservicekontoret och klaga lite

Vem har sagt…

…att livet är enkelt?
Vem har sagt att valen man gör alltid är rätt???

Fortsätt läs ‘Vem har sagt…’

Mörker

Det är ett oändligt mörker omkring Mariadottir.
Ingenting lockar till ett leende och stora tårar faller tungt.

Än så länge

ligger snön kvar, lite drygt en decimeter snö har kommit och nu kommer det små, små flingor.

Ingen rolig eftermiddag men kanske ska det bli bättre

Trött…

…men kan inte sova.

Idag har varit en rätt bra dag, började med en lite sovmorgon.
Sen blev det en lång, men väldigt kall promenad.
Efter det gick jag hem och vilade en stund innan det var dags att gå till en vän som idag fyllde år. :-)
Men jag orkade inte vara där alltför länge.
Jag är så himla trött nuför tiden och orkar knappt med någonting längre.
Men sova på nätterna verkar omöjligt, ja, för då kliar det under fötterna så jag blir galen, kryper i benen och jag får ingen ro i kroppen… Men en dag ska det väl bli bättre?! :-)

Natten som gick kom den efterlängtade snön och idag har den faktiskt legat kvar, trots att solen har varit framme under långa perioder. Men det har varit många minusgrader. När jag var ute och gick fick jag spänna mig för att inte trilla omkull, kände inte att jag skulle vara så road av att göra alla andra på akuten sällskap *ler*

vinter.jpg

Sjukstuga

Idag har det varit en riktigt sjukstuga här…
Både jag och gubben är sjuka med feberfrossa, täppta näsor och jag hostar.
Det var ett helt företag att ta sig till affären för att handla det nödvändigaste idag.
Vi skulle ha åkt till vänner och äta i helgen med med tanke på hälsan känns det inte som en bra idé.. Det känns inte alls roligt för jag hade verklgen sett fram emot det!

Sen väntar vi på bilen som vi ska köpa men det verkar inte som om han som ska sälja den får sin bil någon gång.
Han har nu väntat x antal veckor på sin nya bil, men för varje vecka som går blir den ännu en vecka sen.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan och bara ligga där ikväll och dricka te.

Livet ÄR en dans på rosor…

…ja, man får väldigt många taggar i fötterna!

Den här dagen har verklligen inte varit rolig… Jag har haft en massa tunga minnen, mycket tårar och jag känner att jag bara måste skriva av mig här…
Det är inte någon rolig läsning så jag höjer ett varningens finger! !

När jag var riktigt liten blev jag utsatt för övergrepp. Jag vet inte vem det var och på ett sätt är jag glad för det idag.
Både min mamma och pappa, eller monster som jag har valt att kalla honom idag, missbrukade alkohol och droger. Anledningen till att jag kallar honom för monster är att han förvandlades till ett då och då, han misshandlade.

När mamma och jag flyttade lyckades hon hålla upp i sitt missbruk och börja jobba. Detta var nog dom lyckligaste åren i mitt liv, men så småningom blev det en mardröm för mig. Mamma blev en slav under drogerna och återigen blev jag utsatt för övergrepp, den här gången var det två bekanta till mamma som utsatte mig.
Jag blev otroligt duktig på att dissociera när allt det där hemska hände. Jag lyckades för det mesta fly till min värld där inget gjorde ont eller kändes obehagligt. Det var min överlevnad då, men med tiden blev det ett stort hinder. Jag var inte alls gammal när jag började skada mig själv på olika sätt.

Med tiden utvecklade jag ätstörningar men det verkade inte vara någon som reagerade eller förstod hur dåligt jag faktiskt mådde. När jag var 16 och hade börjat på gymnasiet fick jag till slut kontakt med BUP tack vare skolsköterskan och det skulle bli min räddning, trodde jag i alla fall, fast innerst inne visste jag att jag var obotligt sjuk. När jag kom dit fick jag träffa en psykolog, jag började berätta om mina bekymmer och fick till svar att min problematik var alldeles för svår för att kunna göra någonting åt… Vad var det hon satt och sa till mig? Jag var alltså obotlig som jag hela tiden hade trott själv, nu fick jag även höra det av en psykolog på BUP.

Det har varit många tunga och svåra år genom mitt hittills korta liv, men jag har aldrig velat att någon ska tycka synd om mig.
Det är trots allt genom alla svårigheter som jag har växt och blivit den jag är.
Det som gör mest ont är att minnena gör sig påminda med jämna mellanrum. Ibland är dom så intensiva att jag knappt vet om jag är här eller där…
För många kan det här vara väldigt svårt att förstå och jag förstår det!
Har man aldrig upplevt något som är traumatiskt, vad det än må vara, så tror jag att det är svårt att kunna förstå.
Myndighetsarbetare är väldigt bra på att påpeka att dom FÖRSTÅR, men hur ska dom kunna förstå något som jag inte själv förstår?

Den här dagen har varit vigd åt tårar och sorg, men ibland tror jag att det måste vara så…

Nästa sida »


 

december 2009
m ti o to f l s
« Maj    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031